Sagan Sånger

Valdemar

Av: Sorkar & Strängar.

Du kan beställa visböcker och skivor på Sorkar & Strängars hemsida.

Besynnerligt var det den afton i vår
då vår Valdemar skulle se om sina får
Han gick ut efter kvällsvarden med ett stop mjöd
men försvann och sågs ej förrän efter sin död
I snöslasket utanför stugan fanns spår
man beslöt att se efter om Valdemar på r-
en pin kiv gått och dränkt sig i mjölnarens damm
men tvärtom vad man tänkt sig, hans fotspår försvann
upp mot skogsbrynet ute i kanten av byn
och där möttes man av en förunderlig syn

Omkväde:
Så tro och tänk och tyck vad ni vill
men ta er i akt när nå’n bjuder på mjöd
för det är faktiskt sant; det var så det gick till
på det gravöl som hölls efter Valdemars död

Vid tallen låg Valdemar som om han sov
och av karlstackarns stop som han fått som en gåv-
a av smeden i byn syntes inte en skymt
men det värsta det var väl att karl’n hade krympt
Han var inte mer än tre fot och en tum
vilket var ganska praktiskt för då fick han rum
i den ryggsäck som man tagit med utifall
att det skulle behövas nå’t varmt åt vår Val-
demar som kanske satt uti skogen och nös
eller druckit sig full och nu låg och förfrös

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

När Valdemar nu återfunnits så smått
man funderade över hans senaste mått
Man bar ner ‘en till byn och hans väntande fru
som uppriktigt förtvivlad skrek: ”Oh, kära du!
Hur har du nu gått och ställt till för dig
karl har jag inte sagt massor av gånger hur farl-
igt det är att gå ut när du druckit dig full
Jag förstod att du förr eller senare skul-
le gå och ställa till dig för mig på nå’t sätt
Är du död nu så är det väl ej mer än rätt”

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

I degtråget lades så Valdemar fram
Alla undrade hur gubben kunde ha ham-
nat i denna högst konstiga situation
Diskussionen hölls snart i en upphetsad ton
Att häxkonster misstänktes det var ju klart
och den allt överskuggande frågan var snart
vem som var så bevandrad i svartkonsteri
och vad var det för mystiskt som någon hällt i
gubbens kvällsmjöd som gjort att han nu hade krympt
Detta illdåd var elakt och ondsint och grymt

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

Det sörjdes nu stort över Valdemars död
Man höll gravöl hos änkefrun och ingen möd-
a besparades att visa aktning för Val-
demar som där i tråget på bordet låg kall
Det sneglades misstänkt på alla envar
fast på mjölnaren mest; denna otäcka karl
hade skumt mjöl i påsen, det visste man nog
och visst såg det väl ut som om karl’n satt och log
Detta tyckte i alla fall byäldsten Will
som av mjöd blivit full och nu ilsknade till

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

Will kastade kruset mot mjölnarens skult
men han sikta’ för högt och så utbröt tumult
Sme’n som träffats i pannan och sett vem det var
sa ”Man kan inte slå en senil gammal karl”
Han klappa’ till fiskar’n som skrattat för högt
fiskar’n klappa’ tillbaks men hans slag var för trögt
Sme’n hann ducka och slaget tog karl’n där bredvid
Snart var alla invecklade i denna strid
Änkefrun som förskräckt åsåg karlarnas bus
tjöt med kvasten i näven: ”Försvinn ur mitt hus!”

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

Will rasade över att kallas senil
”Slå tillbaks, fega sme’kräk” han skrek och blev ill-
röd och slog med sin käpp hårt i foten på sme’n
som med ömmande fot hoppa runt på ett ben
På bordsskivan smeden så föll och av törn-
en flög Valdemar opp och iväg till ett hörn
Ifrån bordet där mjölnaren stått för en stund s-
en med mjödtunnan lyft det nu hördes en duns
Tunnan segla’ iväg och med fasa man såg
hur den flög emot hörnet där Valdemar låg

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

Men skräddaren som med sin vanliga stil
tänkte smita for plötsligt iväg som en pil
då han träffats av tunnan med mjöd i sin rygg
Han for ut genom dörr’n och var äntligen trygg
men tunnan den börja’ en vingliger färd
runt i salen och snart var det bara en fjärd-
edel kvar utav gästerna som genast tog
vad som fanns och dom jagade tunnan och slog
Sme’n tog sikte med släggan och gav den en törn
och på nytt for den rakt emot Valdemars hörn

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...

I hörnet slog mjödtunnan ner med ett brak
Mjödet stänkte och golvet det började skak-
a av ristningar i gubbens nedstänkta kropp
och så satte sig Valdemar skälvande opp
”En gnom har mig lurat” sa han där han satt
”Han bjöd mig på sitt mjöd och se’n blev allting svart!”
Man kom fram till att Valdemar pratade strunt
Denne virrige gubbe han irrar nu runt
uti skogarna där man kan höra hans rop:
”Är det ingen som sett mitt fantastiska stop!”

Omkväde: Så tro och tänk och tyck vad ni vill...