Hövdingavalet sett från Tingsvattnet

Wenheim ska välja en ny hövding, som ska efterträda Rannvi. Den nya hövdingen kommer att leda riket fram till sin död, eller åtminstone så länge som hen själv finner det gott att göra så. Varje by väljer en representant, som i höst ska resa till Gargul för att där bestämma vem som ska få bli hövding av Wenheim.

I ett fattigt land som Wenheim, där vägarna är dåliga och varje resa lång, blir det mesta med nödvändighet en lokal affär. Så även hövdingavalet. Få kandidater är kända i hela riket, utan det är mestadels lokala profiler som testar sin lycka - de hoppas vinna så mycket stöd som möjligt i sina hemtrakter, och sedan ha tur i förhandlingarna i Gargul i höst. Undantaget är furst Grimar, som ju är både känd och ökänd i hela riket.

Veiras ledung

I vintras gick en budkavel ut, som uppmanade alla stolta wenheimare att samlas till härläger utanför Brantvik, för att förbereda försvaret av riket mot Näven och Naronien. Snön till trots så hörsammade många kallelsen, och spontant folkuppbåd beväpnade med de vapen de kunnat få tag på växte fram. Där fanns inte så mycket disciplin, men där fanns kämpaglöd. Man tog sitt namn efter den mytiska Veira som varit inspirationskälla till budkaveln. Så var Veiras ledung född.

För någon månad sedan uppstod problem när den första regelrätta striden mellan Näven och Ledungen bröt ut. En grupp ur Ledungen överföll vad de trodde var en vapentransport eskorterad av Nemrals Näve. Det slutade upp med flera döda på båda sidor, och snart visade det sig att det inte alls var en vapentransport. Det verkade som om Näven hade försökt lura ledungen att anfalla dem, och ledungen hade gått rätt i fällan. Näven gjorde ett stort nummer av Ledungens “oprovocerade” anfall i sin propaganda.

Då klev byknekten i Brantvik, Heine Hildemarsson, in och tog över ledningen för Ledungen. Han styrde upp, kastade ut dem som inte lydde order, och förbjöd nya attacker mot Näven. Man skulle träna inför krig, inte föra krig.

Alla var dock inte med på den nya inriktningen. Gårdsblotaren Boda, en av Ledungens ursprungliga grundare, vägrade foga sig. Tillsammans med henne stannade en liten grupp kvar i härlägret. De ansåg att det wenheimska folket skulle organisera sig själv, och inte styras av någon knekt. Dessutom anklagade de Heine för att göra eftergifter mot Näven när han förbjöd anfall mot dem. Det wenheimska folket måste få försvara sig mot Näven, och ibland är anfall bästa försvar, sa de.

Det finns alltså nu två grupper som kallar sig för Veiras ledung - en ledd av Boda, och en ledd av Heine. Båda två, Boda och Heine, har nu också bestämt sig för att prova lyckan i hövdingavalet.

Kandidaterna

Boda och Heine är bland de kandidater man talar mest om i de här delarna av Wenheim, och det är de som väcker starkast känslor (av både positiv och negativ art) hos folk.

En annan spekulant är Wendela Silverhöök, en ung men mycket framgånsrik i affärer. Från att ha varit en simpel hantverkare i Ravindal har hon på några år gjort sig en ansenlig förmögenhet på handel över Lamben. Hon har också gjort sig ett namn på att inte visa någon rädsla inför Näven – hon har förolämpat flera av dess högdjur framför dem. En del säger dock att hon är för ung, just 30 år fyllda, och dessutom inte har ögon för annat än pengar. De sägs också att hon börjat bete sig alltför Aralanthiskt, speciellt i sitt val av kläder och hattar, och att hennes efternamn minsann egentligen är Vävare och inte Silverhöök.

I andra delar av landet pratas det mer om andra kandidater. I Gargul är till exempel Edna Myntmästare, en av Rannvis närmaste rådgivare, en populär kandidat. Men här uppe i bergen värderas inte den sortens meriter lika högt.

I de norra delarna av landet sägs det också att man försökt enrollera Varghuvuds bror, som under frihetskriget ofta fick agera talesperson för sin lynniga syster. Men det är ingenting man brytt sig så mycket om här längre söderut.

Men eftesom de valda får välja vem de vill när de väl samlas i Gargul i höst behöver ingen av dessa bli hövding.

Hur man tänker

Politik handlar inte om sakfrågor. Det handlar om person och personliga egenskaper. Vem är den vise och starke ledaren, vem litar man på, vem är man lojal mot, vem står man i skuld till. Man väljer inte den som har ett genomtänkt partiprogram - man väljer den som visade sig klok på tinget, den som hjälpte en när man hade det svårt.

En stor sakfråga finns dock, och det rör relationen till Naronien och Nemrals Näve. Där är Boda den kandidat som sticker ut mest, eftersom hon har sagt att hon ska göra varenda Näve från Naronien laglös så fort han slagit sig ned på tronen i Gargul. De ska kastas ut ur riket eller slängas i fängelse allihopa.

På andra sidan har såklart furst Grimar en tydlig ståndpunkt. Han representerar återförening med Naronien, och att risken för krig med den mäktiga grannen i väster upphör.

Men det viktigaste när man röstar är kanske inte vem man tycker ska vara hövding. Det är ju trots allt inte hövding man väljer, utan någon från byn som ska vara med och välja hövdingen i sin tur. Så för många är det viktigaste nog att det är en klok person från byn, som kan föra dess talan i huvudstaden. Många som har blivit valda från olika byar har inte ens bestämt sig för vilken kandidat de kommer att stödja - det får man se i Gargul.

Hur man röstar

Några valurnor, valsedlar eller valhemlighet finns inte i Wenheim. Röstning skes genom att alla samlas på bytorget. Exakt hur man gör kan variera från ort till ort, men så här går det till i Tingsvattnet.

Varje kandidat får lägga ut en sten med sitt bomärke eller initialer på på bytorget, i en stor cirkel. Sedan får alla ställa sig vid stenen för den kandidat de själva stödjer. Får inte någon kandidat stöd från mer än hälften av folket - vilket knappast händer på en gång - så blir det diskussion.

Någon talarlista eller formell debatt är det inte, utan alla får bäst de vill och kan försöka övertyga andra om att komma över till deras sida. Här kan avtal slutas och mer eller mindre förtäckta mutor erbjudas. Kanske går någon kandidat med på att dra sig ur, och då får de som stödde henne byta till någon annan sten. Till slut har, förhoppningsvis, mer än hälften av alla samlats vid en sten och saken är då avgjord.

Byknekten överser valet och griper in om det håller på att urarta i slagsmål. Men hans roll är inte så aktiv eftersom det inte finns någon egentlig ordförande. Byborna väljer själva sin representant.

Vem som får och inte får rösta är lite oklart. Man måste vara gammal nog för att vara vuxen, hur gammal det nu är. Och man måste bo i trakten - i byn eller bergen bortom den. Eftersom många inte är helt bofasta kan det vara svårt att säga vilka som egentligen hör hit. I slutändan avgör byknekten, men han lyssnar nog mest till vad folket verkar tycka.