Aralanthas geografi

Tänker man Medelhavskust, Alper, Norge, Danmark och Tyskland så får man en idé om hur varierande Aralanthas geografi och klimat är. Här samsas slätter, stora skogar, väldiga berg och ogenomträngliga träskmarker. Tillsammans utgör det ett storslaget rike som är ungefär lika stort som Karl den Stores i Europa på 700-talet.

Klimat

Aralanthas klimat är mildare än övriga Erborigiens vilket borgar för ett gott jordbruk. Aralond, som påverkas av varma havsströmmar, motsvarar ungefär klimatet i Sydfrankrike med regniga vintrar och torra, varma somrar. Resten av Aralantha motsvarar mer ett danskt-nordtyskt klimat. Dahlen, som ligger vid en kall, näringsrik vattenström, kan jämföras med området runt Trondheim i Norge. Nederbörden är ganska jämnt fördelad över Aralantha. Endast Ryns hedar, som skuggas av Dahlens berg, nås sällan av regn.

Berg

Aralantha avgränsas i väster av Väktarbergensom är unga och skarpa och kan liknas vid Alperna till utseende och klimat. Norr om Vindelands höglandsområde i Chelmar kallabergen för Jarlabergen och sträcker sig upp till Noldria, där de övergår i Döda Bergen. Furstehögarna i Odels är rikt på kullar där Redons flöde löper i en djup och vacker ravin skuren genom kalkstenen: tänk gärna på ett frodigare Grand Canyon som inspiration. Längre österut står Dagaberget, som egentligen är en gigantisk vulkan, högt över Järnskogens dälder. Längst i sydöst finns slutligen Kenodrimbergen, som i sig själva utgör Dahlens kust, rika på fjordar, öar och farliga malströmmar.

Från Varli i norra Kenodrim och långt in i Randersmark löper en enorm förkastningsbrasom kallas Stora landfall. Denna är aldrig lägrän 30 fot och öster om den har marken sänkt sig nästan till havets nivå och bildar den jättelika Norra marsken.

Floder

Längs Aralanthas norra gräns rinner Rakenälven, först i forsar från Noldria och sedan i ett lugnare flöde genom Björkskogen innan den mynnar i Lamben. Från Lamben rinner sedan både Tiriaån och Redons flöde.

Redons flöde för vattnet stillsamt längs Björkskogens södra bryn och forsar sedan i knappt farbara djupa raviner genom Odels, innan den når sjöarna Ardrik och Nerdrik. Sjöarna fylls också på av vatten från flöden som går genom Chelmar. Från Nerdrik rinner sedan den mäktiga och breda Chelmiaån först genom Drikros forsar, för att sedan bli farbar ända ned till Aralond.

Tiriaån är en viktig farled, fylld av pråmar och båtar, som flyter långsamt från Lambesjön fram till Åtuna, varifrån den fortsätter österut och slås ihop med Markeån från randerska Markrikefjärding. Där åarna möts bildas farliga virvlar som kallas för Markeströmmen. Tiriaån fortsätter sedan till staden Slänte där den kastar sig utför Stora landfall ned i Norra marsken.

Tiriaån har ett biflöde som rinner av vid Åtuna och som under namnet Tuna å fortsätter söderut mot Rövattnet vid Järnskogen. Huvuddelen av dess vatten kommer sedan att fortsätta söderut i Tuve å som slukas upp av Digerträsk.

Skogar

Aralantha har tre stora skogar: Björkskogen, Järnskogen och Söderskogen. Fram till hundra år efter utvandringen hängde de samman, men sedan skildes de åt av nybyggarnas åkrar. Trots sitt namn är Björkskogen i själva verket en blandskog och befolkas av skrymt och vättar, liksom av zaardras och andra vandrande jägare.

Järnskogen skall ha fått sitt namn av de många små järnfyndigheter som lär finnas där och som färgar jorden röd på många ställen. Söderskog vid Aralond är trots sin storlek relativt väl kartlagd och har delvis bevarats på kunglig order. Kungliga skogvaktare ser till att skogen inte skövlas eftersom jakten är god och eken är viktig för fartygsbyggen.

Kartor