Kriget i Meldar 631
Dagen efter krigsrådet, den 1:a i Sumri, skickas fröken Nerina Nordangård (arvtagaren till Meldars friherredöme) norrut med tio ryttares eskort med uppmaningen att stanna i Hammarslätts landriddarfäste och avvakta händelsernas utveckling för att sedan försöka leta reda på Jarlen av Odels och inleda förhandlingar med honom.
Under det lokala ovädret som drabbar Oxblods styrkor passar jarl Dana på att dra sig mot Chelmar med hela hären utom Meldars egna styrkor och en fänika av jarlens trupper.
Meldars fem fänikor används på följande sätt: Frandils och Hammarslätts fänikor var stationerade vid sina hemorter, men omgrupperas till Stangerpasset i syfte att försvåra en kringgång av staden Meldar och för att säkra navelsträngen upp till Frandil och Patre. Österfalls och Västanvidds fänikor befann sig i jarlens härläger men nyttjas sedan till att förstöra vägar samt föra undan boskap och befolkning till flyktborgarna i skogen. Elitfänikan med staden Meldars styrkor och Svarthällas folk har hela tiden befunnit sig i Meldar stad och förbereder staden på att stå emot den väntade belägringen tillsammans med jarl Danas fänika.
Den 3:e i Sumri anländer Aldurianska frikåren med 4 fänikor ryttare i Meldar som drar vidare mot Chelmar.
Den 5:e i Sumri anländer Aldurianska frikåren med en fänika fotfolk samt vagnslaster med mat till jarlens här. Dessa blir dock kvar i Meldar.
Ovädret fördröjer Oxblod i knappt en vecka och den 7:e i Sumri påbörjas uppmarschen mot Meldar. Huvuddelen av Västanvidds och Österfalls fänikor dras tillbaka till staden Meldar efter att ha byggt väghinder samt forslat civilbefolkningen till flyktborgarna. Kvar blir ett 60-tal bågskyttar samt ett 20-tal ryttare tillsammans med några frivlliga bönder. Dessa utför sabotage mot Oxblods förrådsvagnar, rid- och dragdjur samt skärmytslar med hans vatten- och furageringspatruller. Detta drar ned fiendens marschtakt något, tär på hans soldaters moral samt i sinom tid ger honom problem med hans underhåll.
Efter en och en halv veckas fördröjningskrig står Oxblod den 11 i Sumri utanför Meldars murar med sin 4000 man starka här. Friherren av Hellon dyker dock inte upp. 500 man av Aldurianska frikåren har nämligen gått bakvägen, via Odels och tagit staden Hellon. Friherren får frispel och vänder tvärt sin 3000 man stora här och rusar tillbaka mot sitt hemfäste. Väl där gör han ett desperat stormningsförsök den 15:e i Sumri vilket hålls tillbaka av frikårens nu 550 man. Trots att 100 man i lätta kavalleriet under Riddare Irrfärdur Rävs egen ledning har dragit vidare mot Chelmar har frikårens antal ökat på grund av nyrekryteringar i staden. Mangral Spelaren har nu befälet över frikåren i Hellon. Friherren av Hellon inleder en belägring av sin egen stad.
Under tiden avvaktar Oxblods huvudhär utanför Meldars murar medan en del hans styrkor härjar fritt i östra Meldar, små enheter av ryttare plundrar och bränner. En expeditionskår för att storma Österfalls landriddarfäste utgår och Oxblod avdelar en trupp för vedergällning mot de flyktborgar som hålls av bondebefolkningen.
När frikårens tre resterande fänikor kommer vandrande från Patre söderut i slutet av Sumri är vägen till Meldar redan avskuren men istället avvärjer de stormningsförsöket i Österfall och räddar civilbefolkningen från Oxblods grymheter. De förluster som uppstår i frikåren täcks av nyrekryterade tacksamma bönder.
Oxblod vet ännu inte vart Danas här tagit vägen och han luras att tro att Meldar håller mer folk än vad det gör (varenda människa som kan hålla i ett vapen utrustas med det och ställs upp på Murarna) Oxblod är irriterad på att friherren av Hellon inte dyker upp men gör ändå ett försök att storma staden den 23:e i Sumri. Med nöd och näppe hålls stormningen tillbaka men friherre Nordangård är ibland dem som såras svårt.
Då Oxblod får bud om att Danas här siktats söderut samtidigt som han hör hur ljudliga trupper marscherar ned mot honom norrifrån drar han sig tillbaka den 2:a i Tystetid, efter 3 veckors belägring. Trupperna norrifrån är i själva verket Riddare Silvermånes bundsförvanter, vättarna, och de fortsätter med stor iver förföljelsen. Samtidigt har Heimdals flamma (ledda av nämnda Silvermåne) gått via Stangerpasset till västra sidan av Meldar och under sin reträtt hamnar Oxblod mellan dessa båda stridsfolk och den 3 i Tystetid står ett blodigt slag sydost om Meldar. Vättarna och Heimdalsriddarna gör till en början stor skada på Oxblods mannar men efter ett tag ägnar de sig mer åt att slåss med varandra då Heimdals flamma inte tolererar vättar och känslan tycks vara ömsesidig.
Oxblod drar något tilltufsad till Hellon. Han får besked om att Chelmar har fallit till fienden och tar friherren av Hellon i örat och tar honom med sig i marschen mot Chelmar den 12:e i Tystetid. Blott 1000 krigsmän samt 500 lokalmilis lämnas kvar att belägra Hellon.
Så snart belägringen av Meldar upphört drar sig de 4 fänikorna i frikåren mot Hellon och står inte längre under Örnvinges befäl.
Lastvagnar med mat börjar på nytt strömma in till Meldar från Patre och maten delas ut bland de behövande. Arbetet med att reparera skadorna på staden och att försöka rädda vad som räddas kan av de nedtrampade fälten påbörjas.
Efter två veckors återuppbyggnadsarbete, den 16:e i Tystetid sänds jarl Danas fänika under ledning av faneförare Lärka ut mot Hellon för att understödja frikåren. Vid deras anländande har frikåren redan lyckats nedkämpa belägrarna den 20:e i Tystetid genom en samtidig utbrytning inifrån och anfall utifrån. Friherren av Hellons 1500 man är antingen döda eller skingrade för vinden. Frikåren lider dock stora förluster och blott 500 man håller nu staden. Friherrefästningen som hela tiden hållits av Hellons folk ger frivilligt upp och innevånarna tillåts gå. Mangral Spelaren inrättar högkvarter i Friherrefästningen och beordrar Meldars fänika att stanna i Hellon och befästa staden.
Den 3:e i Lieting tar Örnvinge elitfänikan och marscherar mot Hellons friherredöme. Ser till att bli hörd och sedd och proklamerar ut allmän amnesti, alla soldater, oavsett vilken grad och på vilken sida de slagits är välkomna i Meldars trupper utan efterföljningar av deras tidigare eventuella illgärningar.