Utdrag ur Aralanthas krigslagar

Krigsmannaflocken

Krigsman är den man eller kvinna som med ed förbundit sig till konung eller jarl, friherre eller landriddare och svurit att tjäna sin herre med vapen. Detta är krigsmans ed: Jag svär vid min heder och mitt liv att tjäna min herre med vapen och vara min herre trogen i handling, ord och hjärta. Jag skall göra heder åt min herres färger och såvitt det står i min makt bringa min herre seger och ära. Så hjälpe mig Odin, så hjälpe mig Tyr.

Krigsman står till fullo under sin krigsherres domvärjo. Krigsherren kan dock överlåta domsrätten som denne finner för gott. Ingen skall dock dömas ohörd och i grövre brott skall domen icke fällas utan fem lagmäns råd.

Detta är krigsmans lag

Krigsman skall följa Nars lag såsom den läses I Aahrens land i allt vad där säges, men talan mot krigsman skall väckas hos krigsherren, eller dennes utsedde som förut har sagts, och ej hos lagmannen.

Nu väcker någon utom hären talan mot krigsman. Då skall krigsherren avgöra om talan har grund. Har talan grund skall krigsman överlämnas till lagman för dom enligt Nars lag såsom den läses I Aahrens land. Finnes ingen lagman skall krigsherren verka i lagmans ställe.

För brott dömes krigsman enligt Nars lag såsom den läses I Aahrens land allt efter brottets art. Den dömde skall ock söka mildra den skada som vållats genom att i ord eller arbete göra gott igen. För grova brott skall krigsman därutöver alltid mista sin grad och fördrivas från hären.

Dessa brott benämnes grova krigsmannabrott: faneflykt, förräderi och orätt plundring.

För grova krigsmannabrott gälla dessa lagar.

Den som under krigståg eller på slagfältet av feghet flyr undan sin plikt har förverkat såväl sin grad som sitt liv och sin egendom. Den som annars flyr och sedan påträffas annorstädes i avsikt att dölja sig undan skall likaledes mista sin grad, sitt liv och sin egendom. Döljer sig någon en tid undan sin plikt skall denne mista sin grad och slita spö, ett rapp för var dags bortavaro, om det ej kan styrkas att det är laga förfall, och detta är endast skador och sjukdom som hindrar fullgörande av plikten. Denne skall ock förvägras rätten att bära sin herres färger för så lång tid som det utdömes. Envar på flykt från sin rätte herre skall hållas för fredlös som lagen säger.

Den som reser en här mot sin rätte herre, eller gör försåt för att fånga eller dräpa honom, eller gör några våldsgärningar eller någon orätt med brev, råd, gärningar eller hjälp, denne skall mista sin grad, sitt liv och sin egendom.

Den som under krigståg utan sin herres order plundrar levande eller döda på deras egendom skall gälda godsets tredubbla värde till den bestulne och dennes ätt. Därutöver skall denne alltid mista sin grad. Upprepas brottet miste förrövaren såväl grad som liv och egendom. Har krigsman i kraft av sin grad beordrat orätt plundring vare soldaterna saklösa medan förrövaren själv miste grad, liv och egendom.

Envar som dömts till döden kan vädja till Konungen för sitt liv. Konungen kan då bevilja nåd eller utdöma ett annat straff för det begångna brottet.