Världsmöte om Njarka 18/11 2006

Närvarande

Ann-Britt, Cilla, Erik, Ida, Olle, Karro, Emma, Tobias, Magnus, Maria M, Gunilla, Karin, Ingela, Anders E., Anders F., Vickan, Lennart

Allmän diskussion om synen på Njarka och dess funktion i rollspelet

Mötet fastslog att 1) Njarka just nu har funktionen som ondskan i världen/sagan. 2) Loke är definitionsmässigt ond eftersom han vill förstöra världen. 3) Konflikten med Njarka är inte en politisk konflikt och kan inte lösas med diplomati.

I diskussionen framkom dock att flera av de närvarande hade olika synvinklar i vissa andra frågor. Alla ville ha ett trovärdigt och ont Njarka, men det skilde sig om vi prioriterar funktionen (Njarka som den onda motpolen) eller logiken (Njarka som en fungerande stat och del av Erborigien) högst. Åsikterna var delade och mötet kom inte fram till någon konsensus.

Det framkom också att synen på hur mycket bakgrundskunskap onda roller behöver var olika. Några tyckte bakgrundskunskap behövs för att trovärdigt kunna gestalta en ond karaktär under längre tid, att ökad kunskap ledde till bättre rollspel i mötet med andra och en bättre rollspelsupplevelse för spelaren. Andra ansåg att det främsta syftet med onda roller är att stötta de som spelar goda roller, och att driva sagan framåt, och att det inte behövs mer information och bakgrund än vad som krävs för att genomföra den uppgiften rent praktiskt.

Hur ser styret i Njarka ut idag? Hur ser maktbalansen ut mellan kyrka och militär?

Njarka är numera en teokrati, kyrkan har den officiella makten. Saker beordras i namn av den ”Innersta cirkeln” eller i Lokes namn, men vilken fysisk person (om någon alls) som har den egentliga makten är dolt. Det är ett terrorsamhälle, med godtyckliga avrättningar, med eller utan motivering. Man kan till exempel avrättas för det religiösa brottet ”oren vilja”, och det händer också att människor försvinner spårlöst.

Prästerna har fråntagit militärerna deras privilegier, och även i hären har prästerna makt, men det är i praktiken befälen som styr sina soldater. Prästerna fungerar som maktfullkomliga övervakare. För de militära befälen är det en balansgång att vara militäriskt effektiva och samtidigt framstå som lojala och pålitliga inför de ibland militärt inkompetenta prästerliga övervakarna.

Vandrarna finns kvar som organisation under prästerna, och fruktas fortfarande av folket. Vid maktövertagandet gick vissa av vandrarna över till Lokedyrkan och är nu aktiva, vissa gjorde uppror (till exempel Ranulf) och andra flydde.

Loke är lögnens gud som vill förstöra världen, han är missunsam och egoistisk. Han har ett kaotiskt mål, men kan använda sig av icke kaotiska medel. Det finns en diskrepans mellan det välorganiserade Njarka och Lokes kaotiska natur. Loke kan också göra misstag, och jämfört med andra gudar är han mer kortsiktig, men han är fortfarande mer långsiktig än människorna i Erborigien.

Njarkas härar i dagsläget

Njarka har tre härar, den norra, den västra och den östra. Den minsta formella enheten är roten, på runt 30 soldater, under befäl av en roteförare. Rotarna brukar dock i vardagslag delas upp i grupper, där en vanlig menig fungerar som gruppförare. Fyra eller fem rotar, ca 140 soldater, bildar en hop, under befäl av en hövding. Fyra till sex hopar, ca 500-800 soldater, utgör en hird, som anförs av en riddare. Riddare arbetar ofta i par för att avlasta varandra, och de har som regel också med sig varsin väpnare.

Innan maktövertagandet och första anfallet på Borgevid hade Njarka en enkel uppdelning av truppslag, de allra flesta var fotsoldater. Sedan dess har organisationen blivit mer komplicerad. Numera finns skyttar, kavalleri, spaningsförband, ingenjörstrupper, tross- och underhållstrupper, samt flottan. Vissa befattningar utgör särskilda funktioner, till exempel budbärare och fältskärer. Dessa är specialutbildade på sina områden, och återfinns inom nästan alla truppslag. Den militära underrättelsetjänsten ingår också i Njarkas härar, men har en egen organisation, och arbetet hålls hemligt för utomstående. Förslag på mer fräna benämningar på truppslag uppsköts till den 16:e december.

Lokes närvaro i vardagslivet

Lokedyrkan är en elitistisk religion. Den yttrar sig inte nödvändigtvis på något genomgripande sätt i den vanliga befolkningens vardagsliv. Lokedyrkan utövas vanligen antingen i små, exklusiva grupper, eller som massmöten med inslag av masspsykos.

En gammal symbol för Loke är en orm som ringlar uppåt, smal nertill och bredare uppåt. Ormen som symbol för Loke finns dock i många former. Ett beslut fattades under mötet att symbolen för den teokratiska Lokedyrkande staten i Njarka är en lokesorm i form av ett skepp (Nagelfar). De funktionella delarna av ödessystemet har tagits över, till exempel att de stora massorna håller sig på sin plats och vissa symboler och riter har behållits, till exempel inräkningen och annat som är funktionellt för att behålla makten över folket.

Loke är lögnens gud och loketron ges i olika form och budskap till olika skikt av befolkningen, men beslut om vad som sägs uppsköts till den 16:e december. Det grundläggande teologiska problemet är att Loke vill att Ragnarök ska komma, det vill säga att världen går under, och Loke har ingen riktig positiv plats att erbjuda sina dyrkare efter döden. Således ljuger Loke om detta på något sätt, och det fanns olika förslag på hur dessa lögner ser ut.

Antingen att Hel är trevligt, eller i alla fall inte otrevligt, eller trevligt för Lokedyrkare. Ett annat förslag är att Ragnarök beskrivs som något bra, antingen ospecificerat eller som en svedjebrand som bara lämnar Lokedyrkare kvar. Eller så har Loke tillgång till hemligheten om hur man klarar sig igenom Ragnarök, och bara de som dyrkar honom kommer att överleva undergången. Ytterliggare en bild är att Lokes trognaste kämpar får äran att stå längst fram i fören av Nagelfar tillsammans med Loke vid Ragnarök, och att Loke kan och kommer att vinna den striden. Det finns också ett förslag på att lögnen är tudelad; folket får höra att Loke kommer att rädda alla, men de i den styrande klassen får höra att det bara är de utvalda, särskilt troende, som kommer att klara sig (nämligen de själva, såklart). Ett viktigt påpekande i diskussionen var att om man ser till den här världen är det vanligt att religioner motsäger sig själva, och detta verkar inte minska deras trovärdighet eller dragningskraft.

Den 16/12 2006

Två frågor uppsköts alltså till den 16:e, i samband med vapendiskussionen i Uppsala. Den första frågan var namnen på truppslagen, som behöver döpas om till något mer fränt. Den andra frågan var vad Lokeprästerna egentligen säger till olika delar av den njarkiska befolkningen, och vad de själva tror. Hur ser Lokes lögner ut egentligen?

Truppslag i Njarka

Fotsoldaterna är det dominerande truppslaget och enskilda soldater kallas fotsoldat. Det näst vanligaste truppslaget är skyttarna som utgörs av både båg och armborstskyttar. En enskild soldat kallas skytt. Det finns också ett fåtal beridna soldater, ryttare som ingår i Njarkas sparsamma rytteri. Spaningsförbanden går under benämningen spejare. Alla tross och underhållstrupper ingår i trossen. Enskilda soldater tilltalas där efter funktion, exempelvis kock och snickare. Vid behov samlas utvalda hantverkare under ett verksbefäl men det finns inga reguljära verkstrupper. Njarka förfogar också över en mindre flotta bestående av långskepp drivna med segel och åror. Skeppen bemannas av ett fåtal skeppssoldater och vid behov tas andra truppslag ombord.

Lokes lögner

Till folket: Vid lokesdyrkans övertagande spreds lögnen till folket att vävarna hade ljugit – man uppgår inte i väven utan hamnar i Hel när man dör. Vävarnas lögner har även dragit hungersnöd över landet (hungersnöden var egentligen orsakad på andra sätt). Men Loke har uppenbarat sig och gett folket den fria viljan. Genom att välja att följa Loke och de nya prästerna så kan man komma till en bra plats i Hel. Det är dock viktigt att man förblir på sin plats och gör vad som sägs åt en (något det Njarkiska folket är vana vid). Enbart Lokesprästerna får hålla i Lokesriter och även om lokesdyrkan är elitistisk så sker ibland massmöten med psykotiska inslag särskilt i hären för att stärka truppernas moral.

Till de utvalda: Enbart de mest hängivna och framgångsrika lokesdyrkarna kommer att få följa med Loke på Nagelfar då Ragnarrök kommer, resten kommer att lämnas i Hel och gå under. Loke kommer att segra och det blir då en ny och bättre värld för de utvalda och starka. För att säkra Lokes seger är det dock nödvändigt att folket förblir på sina platser och lögnen är därför nödvändig.

Lokeskult i hären

Loke ger också seger och styrka i detta livet, och soldater dyrkar Loke för att ge kraft och mod och ta bort rädslan. Det finns därför olika kulter i hären, ofta hemlighetsfulla och hierarkiska, av olika ting förknippade med Loke, exempelvis Fenrisulven.