Naroniens styre

När furst Kei återvände var det till ett Naronien härjat av krig, svält och plundring. Det hopp som hans återkomst tände gav naronierna kraft att ta sig an dessa problem och börja bygga den nya vishetens rike.

Den nya ideologin

Furst Keis enande av riket har lyckats genom en blandning av karismatiskt ledarskap och populistiskt styre men också genom upprätthållande av lag och ordning och skapande av fred och goda tider. För bonden på Tritis slätter och för fiskaren i Fyldiavettna har den nya regimen inneburit lättnader, ordning och mat på borden.

Ett viktigt tema är att Naronien åter är enat. Återigen strävar hela folket mot samma mål och alla vädersträcken erkänner Nemevid som ledstjärna. Undantaget Gargul är bara en temporär avvikelse som snart ska gå att åtgärda. Naroniens splittring, från ödesfurstarnas fall till Keis återkomst, ledde bara till krig och lidande. Denna period som många tidigare kallat för ”den fria tiden” har nu blivit ”den stora oredan”. Naroniens öde är att vara enat och starkt, precis som det var under furstarna förr och åter blivit under Kei.

Kei återvände från sin fångenskap som en ny person. Han berättade livfullt och engagerat om sina vandringar på andra sidan Norrskenströskeln och om hur han mött såväl Loke som ”de andra gudarna”. För hans personliga del innebar det att den gamla prinstiteln lämnats i gudarnas rike och att han återvände som furste. Genom att vandra i gudarnas rike och se dem i ögonen, för att sedan återvända, har han visat sig stå över eller utanför deras makt. Han väljer nu själv sina vägar och stigar utan att hindras av gudarna. Keis öde är det starkaste i väven. Hans tråd bildar det vackraste mönstret och lyser starkast. Resten av väven utgör en bakgrund: en fond eller kuliss att lysa mot. Med retorik av det slaget har Kei väckt entusiasm, främst hos de yngre som snabbt accepterat en delvis förändrad världsbild. Även de äldre, med den ödesnaronska tiden bevarad i minnet och som kanske aldrig helt accepterat gudarna och Nars kyrka, har haft lätt att ta till sig furst Keis språk och budskap.

Nems återupprättande

Tidigt efter sitt återvändande började furst Kei tala om Nems storhet och hur Nem inspirerat stora tänkare genom tiderna. Nems system, magikernas sätt att bemästra den magiska kraften, har i långa tider varit något som det talats tyst om utanför de invigdas kretsar. Furst Keis sätt att lyfta fram Nem som den förste vise som vandrade Erborigiens mark, som innan Nar förstod sammanhang och krafter större än någon anade, har fått mången magiker att vädra morgonluft. Samtidigt finns det några som tycker att furst Kei handskas vårdslöst med kunskaper och hemligheter som tidigare varit förborgade och som tillkämpats först efter åratal av hårda studier.

Furst Kei menar att kunskaperna i Nems system skall komma folket tillgodo och att de med Nem kan ta makten över sina liv på ett annat sätt än genom gudarna. För att fler i Keis tjänst ska lära sig Nems system och annat som kan vara till nytta har en skola i Nems läror instiftats i Nemevid. Den är öppen både för magiker och för dem som vill söka kunskap av annan art.

De gamla religionerna

Att Nems kunskaper åter lyfts fram i Naronien gör inte att gudarna fördöms eller att de som blotar i sitt eget hus förföljs. Alla tempel har dock stängts och stora blot tillåts inte. Den höges kyrka tillåts inte att verka aktivt och predika bland folket och den som dristar sig till att försöka sprida Nars ord till bredare massor finner snabbt att det kan ha obehagliga konsekvenser. Men vad enskilda eller små grupper gör för att hedra sina personliga gudar eller blota vid deras beläten bryt man sig föga om. Därför accepteras små asablot. Hur man skulle kunna separera tron från kyrkan är det nog mången asatroende som frågat sig, men man gör klokast i att inte fråga allt för högljutt.

Stora delar av Keis nya lära är direkt hämtade ur ödestron och av dem som håller ödet högst har det nya styret välkomnats. Den mer strikt ödestroende har säkert invändningar mot en del av Keis nypåfund och har svårt att acceptera allt tal om ett öde starkare än alla andra. Så länge man som ödesdyrkare är beredd att kompromissa vad de gäller de finare teologiska spörsmålen kan man dock passa väl in i Naronien.

Även om både asadyrkan och ödestro i alla fall på ytan accepteras så tar toleransen slut när det gäller lokedyrkan. Loke är förgörelsens gud och har därför ingen plats i Naroniens uppbyggnad.

De fem furstarna

Furst Kei har kring sin person skapat en stark strålglans som gör att han står över alla andra människor i riket. Han liknar därför inte forna tiders ödesfurstar i Nemevid som mer kunde ses som ”främst bland jämlikar”. Furst Kei har dock likt sina företrädare inrättat lydfurstar i alla de gamla furstestäderna och i praktiken har dessa starka egna maktbaser. De olika furstendömerna har därmed bevarat sina olika särarter vad det gäller såväl lag och rätt som politik och kultur.

Furst Karg – Njarkas härskare fram till sent 620-tal – blev återinsatt på furstetronen. Tere kände tidigt vartåt den nya vinden blåste och hittade nya samförståndslösningar med den gryende makten i Nemevid. Furst Keral Kloskarpe har därför inte bara överlevt omdaningen utan snarare kommit stärkt därur, då Tere inte längre tvingas balansera mellan motstridiga krafter i angränsande furstendömen utan bara har en kraft att förhålla sig till. I Triti återupprättades också den gamla fursteätten, då furst Kei installerade furst Maris Tre Nätter av Triti på tronen. Furst Maris står i stor tacksamhetsskuld till furst Kei och är mycket lojal till Nemevids furste. I Gargul har ännu inte Keis utsedde furste, hans och Varghuvuds son Grimar, kunnat installeras. Östnaroniernas hövdning Rannvi förnekar ännu furst Grimars rätt till frihetshjältens arv, som det heter i Keis propaganda.

Genom etablerande av starkt beroende lydfurstar i Triti, Njarka och Tere har furst Kei skapat ett sammanhållet Naronien och inrättat sig själv till dess furste, den främste i riket. Han tituleras därför ”alla furstars prins” eller ”Vår herre Kei av Naronien”.

Lag och makt

I Keis rike läses lagen inte lika överallt. Olika furstedömen har sina egna traditioner och nya och gamla påbud har tagits upp i olika omfattning. I Nemevid och Triti utgör fortfarande Nars lag grunden men en hel del förändringar har införts för att anpassa lagarna till Nems vishet så som den förmedlas av Kei. Det har inneburit att en del rättsbruk från ödesnaroniens tid har tagits till heders.

Den ordning som Kei instiftade innan sitt försvinnande, att utse friherrar över vissa områden, har fortsatt. Många har dock ersatts med nya krafter, mer införstådda i den nya större visheten. Andra har förmått hitta denna inom sig och fortsätter som tidigare.

Kei har inspirerat många, särskilt yngre personer, att söka kunskapen som Nem har gett människorna och förverkliga den nya vishetens rike som Kei har tecknat för dem. Spontant började avdankade soldater och andra som drivits hemifrån under krigen på egen hand söka metoder att följa Keis vägar. De som hade möjlighet att ta del av undervisningen i Nems lära vid Keis nya skola i Nemevid trädde snart i förgrunden. Med denna inspiration och kunskap gav sig flera grupper ut i landet för att sprida Keis budskap och i praktiken förverkliga hans vishetsrike.

Ur dessa skaror framväxte snart en grupp som kom att kalla sig Nemrals näve. Genom att vara ett föredöme i allt vill de få folket att inse vad Keis nya lära verkligen går ut på. De menar att ett sådant föredöme kan endast den vara som både är fulländad i ande och kropp. För denna grupp har furst Grimar av Gargul fått en särskild betydelse och han agerar som dess ledare. Näven fungerar till viss del som en riddarorden och fyller en funktion liknande Chelmarordens i det att de försvarar viktiga platser för Kei och hans styre. Men de är inte enbart soldater utan även förkunnare av sanningen om världen och Nem samt ofta handgripligt behjälpliga när tak behöver läggas och broar byggas.

Hären

Furst Keis här leds av hans yngre son Grimar, furste av Gargul. Trots sin ungdom är Grimar en slipad och orädd ledare som kompenserar sin oerfarenhet med djärvhet och förmåga att göra det oväntade. Sedan freden slöts har hären dock inte utnyttjats i fullskalig strid, även om mindre oroligheter vid gränserna har föranlett styrkedemonstrationer vid några tillfällen.

Tere rustar fortfarande sin egen här, helt skild i ledarskap och organisation från Keis. Tritis försvar är en integrerad del av Keis här, som ett resultat av furst Maris svagare position. Njarka har en liten, men formellt självständig här. Existensen av skilda trupper är ett maktpolitiskt faktum som stör bilden av det enade Naronien men det är inget som Kei förmått att ändra på. För att försäkra sig om att Kerals och Kargs härar inte används på ett ovist sätt har Kei låtit placera riddare ur Nemrals Näve vid furstarnas hov som en form av palatsvakter. Formellt är dessa där för att beskydda fursten och dennes familj men alla vet vad deras egentliga syfte är.

Strukturen i härarna bygger vidare på gammal naronsk tradition, vilket innebär att de är uppbyggda av rotar om 30-40 man som leds av en roteförare. Tre till fem rotar utgör en hop och leds av en hövding och tre till fem hopar utgör en hird som leds av en riddare. En hirds storlek utgörs därför normalt av omkring 500 man.