Lambefjärding

De 24 klaner som lever här präglas av närheten till kusten, sjöfarten och grannarna. Folket i Lambefjärding är de randersmarkare som är mest vana att möta utlänningar och deras influenser präglar folkets sinnelag. I Lambefjärdingens kuststäder är klansamhället också som svagast. Smältdegeln Havaport är den plats i landet där den sociala oron och spänningarna mellan olika grupper är som störst. De många influenserna resulterar i en brokig fjärding med inslag från både djup traditionalism och djärv framåtanda.

Beskrivning

Lambefjärdning består av allt land längs Lambens kust från Sorgens flod i norr till Åtunaån i söder. Den har en skiftande natur, med kust såväl som skogar och åkrar, och runt de centralare delarna kring huvudstaden Randersborg breder ett öppet slättlandskap ut sig.

Det är framförallt kusten som satt sin prägel på Lambefjärding. Många skepp lägger till i Havaport varje dag, och den livliga kommersen står i skarp kontrast till den stillsamma randerska landsbygden. Städerna har en viktigare roll än i Randersmark för övrigt. Fjärdingen är också landets näst rikaste, bara folket i Markrike anses vara förmögnare. Förutom jordbruk är handel, skeppsbygge och fiske ur Lambens rika vatten viktiga näringar för Lambefjärding.

Den norra delen av fjärdingen präglas starkt av att under långa år legat på gränsen till Östra Naronien. I Vadmården kring Tuna ligger befästningarna tätt på de östra strandbankarna av Sorgens flod. Befästningarna skyddas av randersmarkare som gör sitt tredje år i hären. Under krigen mot den onda Gargulsfursten och hans förhatliga vättar var området ett av de viktigaste samlingsställena för den randerska hären. Randersmårds skogar längs Lambesjöns kust används till stor del för skogsbruk, främst för skeppsbygge. Dessa skogar domineras av lövträd och undervegetationen är gles. Här är det populärt att jaga och för klanerna i trakten är det en viktig bisyssla. Vissa delar av skogen skyddas av särskilda skogvaktare, utsedda av fjärdingsväktaren, för att inte värdefullt skeppsvirke ska fällas i onödan.

Lambefjärdingsväktarna har genom historien oftast varit av Havahallsklanen. Därför har väktaren sitt säte i Havaport och inte i det kungliga Randersborg. Den nuvarande fjärdingsväktaren är den åldrande kungatrogne Torbein Skeppare som nu har passerat sitt sjuttionde levnadsår.

I Randersmark framstår många av klanerna i Lambefjärding som öppensinnade och moderna. Det finns betydligt bättre möjligheter för egendomslösa att hitta en ny framtid i någon av fjärdingens städer och livliga handelsplatser, än i de traditionsbundna trakterna i öster. De flesta klanerna stöder kung Vidars strävan att skapa ett modernare samhälle, men det finns även exempel på klaner, särskilt i norr, som räknas till traditionalisterna.

Vägarna är i allmänhet bättre här än på andra ställen, eftersom antalet resande är större. Därför är inte heller misstänksamheten mot främlingar så stor eftersom man helt enkelt har träffat fler. I dessa trakter kan en resande till och med mötas av värdshus som inte står de aralanthiska efter i traktering.

Klaner

Randersborgsklanen är rikets politiskt mest inflytelserika klan av den enkla anledningen att konungaätten tillhör denna klan. Klanen utgör en stor majoritet av huvudstaden Randersborgs invånare.

Den lokala politiska och ekonomiska makten i Lambefjärding innehas dock av Havahallsklanen, som uppnått sin starka ställning genom att kontrollera den lokala kommersen i Havaport. Däremot har klanen liten betydelse för den farsegelshandeln över Lamben. Lombernas skickliga sjömän och klanen Rygjardal från Utbyfjärding har lyckats lägga vantarna på större delen av vinsterna från denna handel, och därmed förhindrat Havahall från att bli en nationell maktfaktor. Detta har gjort att relationen mellan å ena sidan lomberna och Rygjardal och å andra sidan Havahallsklanen har varit allt annat än friktionsfri.

Havardr var under 400-talet en utfattig klan av ringa betydelse, men har tack vare att konungen valde deras mark till plats för det nya templet och staden Lärke vuxit i betydelse. Detta har gjort klanen rik och lojal mot kungamakten.

Städer

Havaport

Havaport, Randersmarks största och rikaste stad, lever på handel och skeppsbygge. Ekonomiskt och politiskt dominerar Havahallsklanen som står för mycket av handeln inom fjärdingen. I stadens välbefästa hamn möts skepp och besättningar från Lambesjöns alla kuster och floderna som ansluter till den. Bland de besökande dominerar lomberna stort, och deras brokiga kläder är en vanlig syn på stadens många hamntavernor. Skeppsbygget i staden är inte av samma sjödugliga slag som lombernas, utan mer avsett för flodfrakt och kustnära fiske och handel. Staden är på många sätt otypisk för Randersmark. Många egendomslösa eller förskjutna från allehanda klaner tar sig hit för att skaffa sig en framtid som hantverkare eller liknande utanför sin klans marker. Havaport har därför passerat 20 000 invånare, och i folkvimlet har den traditionella klanlojaliteten tunnats ut. Detta har inte bara gjort staden till en klassklyftornas och kontrasternas stad där rika handelsmän trängs med utsatta lösdrivare, utan har även gett Havaport en stämning av fristad och mötesplats.

Lärke

Med kungligt privilegium och finansiering påbörjade den randerska kyrkan omkring år 500 byggandet av ett tempel i Lärke som var tänkt att bli det främsta i Erborigien, eller åtminstone i Randersmark. Varefter templet har färdigställts har en stad vuxit upp kring bygget och allt mer av kyrklig verksamhet och utbildning har flyttat dit. Efter över hundra år står templet färdigt i all sin prakt med fyra meter höga förgyllda statyer av Oden och Frigg.

Staden kring templet har vuxit allt mer som handelsplats i takt med att specialiserat hantverk har efterfrågats av kyrkan såsom bildhuggeri och pergamentmakande. Lärke har även blivit en betydande stad i rikets styre. Flera hövdingating har hållit i Lärke och konungen är ofta på besök. Kung Vidar har också gett staden myntslagningsprivilegiet för hela Randersmark; det gör att det går rykten om att konungen egentligen skulle vilja flytta det kungliga sätet till staden.

Randersborg

Randersborg är landets kungliga huvudstad och byggdes på den plats där Rander under utvandringen stötte sin lans i marken och förklarade att han inte hade för avsikt att fly längre. Randers borg var namnet på den fästning som Rander lät bygga, och är idag snarare namnet på en trakt än en egentlig stad. Randersborg utgör det randerska kungahusets kärnområde och rikets hjärta. Inom kort avstånd från varandra ligger det kungliga slottet, staden och rikets viktigaste offerlundar.

Staden är inte särskilt stor och ger för en utrikes besökare ett högst lantligt intryck, dess status som kunglig huvudstad till trots. Innanför murarna finns stora öppna områden för odling och djurhållning. Utanför staden dominerar öppna slätter där den kungliga hästaveln bedrivs. Det är här som hjorvahästarna avlas. I själva staden Randersborg bor runt 4000 invånare, i trakten minst dubbelt så många.

Nibble

Nibble ligger i den sydligaste delen av Lambefjärdning, som domineras av närheten till Aralantha och Tiria. I dessa trakter är Tiria den naturliga utskeppningshamnen för olika varor, såsom det lika dyra som vackra bildhuggeriet från Nibble. I Nibble slöts även fredsfördraget mellan Mornam och Randersmark efter det förödande nederlaget vid Hovas kulle. Nibble är därmed förknippat med en av den randerska historiens största mörkaste studenter.

Tuna

På gränsen mot Naronien ligger staden Tuna omgiven av skogen Vadmården. Den mest kända produkten från trakten är tjära som säljs i Havaport. Under krigen mot Naronien gjorde vättar ofta räder in mot Randersmark, och då var de skyddade skogarna kring Tuna populära. Där kunde vättarna slinka undan och sätta skräck i befolkningen under många månader innan de hade jagats ned. Detta har gjort att skogen fortfarande har ett grundmurat dåligt rykte och många onda historier berättas om den. Staden Tuna med sina 2000 invånare skyddas av höga murar och tio tjocka torn.

Särskilda platser

Det mäktiga och ensamma Gormathberget skjuter upp vid Lambesjöns sydöstra hörn. Från långt håll till havs fungerar det som landmärke för alla som skall nå till Tiria. Varje afton tänds en kase på berget så att sjöfarare kan navigera rätt. Av tradition betalar staden Tirias borgare klanen Urdarbrunn för tjänsten.

Mitt i fjärdingen, öster om Lärke ligger ett skogsområde kallat Ödeskogen. Namnet kommer sig helt naturligt av att skogen är helt öde på djurliv. Inte heller några människor har sin boning där. Att över huvud taget våga sig in så långt att man inte kan se skogens bryn mellan de höga stammarna är det få som gör, och det är definitivt inte tillrådligt. Trots att de som varit inne i Ödeskogen och kommit därifrån levande är lätt räknade så berättas det hur Nanna av Aralantha och hennes eskort under sin resa till bröllopet med Vidar försvann i den fruktade skogen och blev borta i många månader. Ödeskogen har många sådana märkliga historier knutna till sig och fruktas av de vidskepliga randersmarkarna.