Utbyfjärding

Utbyfjärding är en av Erborigiens utmarker och här är man van att sköta sig själv utan inblandning. Tanken på att en konung eller någon annan skulle lägga sig i är främmande. Fejder löser man på egen hand, och det vill man fortsätta med. Landskapet är öppet och ganska torrt, men passar sig väl för kreaturshållning. Här är det typiska randerska halvnomadiska livet särskilt framträdande.

Beskrivning

I Utby är stora hjordar av kreatur en betydligt vanligare syn än böljande sädesfält. Spannmål odlas i gårdarnas närhet av de äldre familjemedlemmarna, medan djuren sköts av ungdomarna som följer dessa från hästryggen på deras strövtåg över betesmarkerna. Ryttare från Utby anses vara särskilt skickliga på att utföra allehanda konster från hästryggen, något som ungdomarna roar sig med under långtråkiga stunder.

I öster avgränsas fjärdingen av berg och höglänta trakter. Dessa är malmrika och till största delen skogsklädda, men knappt befolkade. Skogarna används för kolning och jakt, medan bergslutningarna där skogarna är glesare används för fårbete. Ullen från fåren i Vettirvellirbergen har gott rykte i hela Randersmark.

Bergen ger också inkomster i form av malmbrytning, som i jämförelse med gruvor i Aralantha eller Naronien inte är särskilt stora eller avancerade. I Erdbergen bryter man silver, i trakten kring Utby hittar man järn och i Vettirvellir koppar.

Utbyfjärding utgör Randersmarks gräns mot de obebodda slätterna i öster, en gräns som gjort klanen Rygjardal rik. Förutom Rygjardal är klanerna i Utbyfjärding generellt sett fattigare än i resten av Randersmark, men man håller hårt på sina traditioner och är stolt över sitt självbestämmande.

Ett randerskt par är fria medborgare, och ingen konung skall försöka sätta sig över klanens vilja. Flera av de klaner som öppet kritiserar kungamakten återfinns i Utbyfjärding. Bland dessa kan klanerna Hveseti och Lofn nämnas. Den randerska vidskepligheten kommer till starkt uttryck på många ställen i Utby. Särskilt skogarna och bergen anses fyllda av rån och bergsväsen som kan störas av gruvbrytning eller alltför omfattande avverkning.

Klaner

Rygjardal är den randerska klan vars medlemmar man kan finna över största delen av den kända världen, även så långt bort som i Aralond. Klanen är den mest framstående i handel, och det kanske är mer rättvisande att jämföra klanen med ett stort handelshus än en traditionell klan. De allra flesta medlemmarna i klanen är på ett eller annat sätt indragna i klanens affärer. Rygjardals rikedom ligger i att man girigt bevakar monopolet med handeln österut. Ingen annan än klanens medlemmar tillåts resa österut från Randersmark, och ingen i klanen får yppa hemligheter om handeln. Rygjardal är beredd att gå över lik för att bevara hemligheterna. Stora karavaner färdas bortom slätterna fullastade med pälsar och silver. På okända platser möter Rygjardal andra folk som säljer välsmakande kryddor, vackra tyger och ädla stenar från fjärran länder. Varorna säljer rygjardalingarna vidare med enorma vinster. Särskilt stort är klanens inflytande i städerna Havaport och Utby. Klanen manövrerar skickligt i maktkamperna mellan kung Vidar och de mer traditionella klanerna och ställer sig sällan på någons sida.

Ett ordspråk som kommer från Rygjardalklanen men som också präglar hela fjärdingen är att ”Vänskap som bygger på affärer är bättre än affärer som bygger på vänskap.”

Klanen Lofn är mest känd för att vara en av de högljudda förespråkarna för ett traditonellt Randersmark. Det var klanhövdingaparet från Lofn som var först med att resa frågan om förskjutande av drottning Nanna, något som är klanens största framgång och gett den stor respekt bland likasinnade men dåligt rykte hos mer kungatrogna klaner.

Meilehem är en klan vars lycka ständigt gått nedåt i takt med att Rygjardal blivit rikare. Länge dominerade Meilehem Utby, men i takt med Rygjardals framgångar har klanen marginaliserats. Idag bestämmer man inte ens längre i Utby, vilket grämer klanens mer stolta medlemmar. De mer pragmatiska talar om att klanen borde upplösas och helt uppgå i Rygjardal istället.

Städer

Utby

Utby är sätesstad för Utbyfjärdings väktare. Staden ligger på klanen Meilehems område, men befolkas av folk från många klaner som sökt sin utkomst i staden. Särskilt det knappa hundratalet rygjardalingarna dominerar staden genom sin rikedom. Tack vare handeln österut har staden en av de viktigaste marknaderna i landet. Där säljs dessutom vackra ylletyger och utomordentligt beredda skinn från får och nöt, liksom järn, koppar och silver. Om man tänker besöka något värdshus i Utby är det bra att känna till att den hjortrondryck som alla värdshusen serverar är både söt och stark samt att vissa herdar från myrmarkerna tuggar skvattram och kan få oförklarliga vredesutbrott då de är på besök i staden.

Marnäs

Marnäs är en slättstad som gjort sig känd för att tillverka utsökta tyger från ull från Vettirvellir som har färgats med färger från länderna i öster. Hantverkarna är mestadels egendomslösa som slagit sig ned i staden och gjort sig en stadig inkomst på sin skicklighet. En kappa i scharlakansrött från Marnäs är ett eftertraktat plagg i Randersborg såväl som i Havaport.

Tandre

Längs Vitteån, som utgör en del av gränsen mellan Erdfjärding och Utbyfjärding, ligger sjön Rindevattnet och vid den frodas staden Tandre. Det är en av landets äldsta städer, och förutom handel lever man främst på trähantverk, keramik och fiske. Floderna och vattendragen i det inre av Randersmark är betydelsefulla som transportleder för tyngre varor. Tandre har blivit något av en huvudort för pråmbyggare och pråmdragare. Ryktena säger att pråmskeppare inte är så nogräknade med att ta emot klanlösa i sina besättningar vilket gör att det finns en brokig samling av folk i Tandre.

Zaarvi

I Zaarvi bor tusentalet av Tanngjorstklanen och även några hundra av zaardras folk i trakten. Det gör omådet till den största zaardrasbosättningen i den kända världen. Här bedriver zaardras handel med skinn, päls och kött; de köper sådant de inte kan tillverka själva som tyg, smide, mjöl och salt. Utanför staden finns några av landets större linfält, men även getskötsel är viktigt för staden. I Zaarvi finns ett av landets största tempel, och även en av landets fem blotemän. Zaarvi förknippas med att det var här som Rander och hans bror Nerod d.y. skiljdes åt. Nerod med sina följeslagare fortsatte österut medan Randers folk stannade i Randersmark. I staden firar man den tionde i sunnifagn ”Hoppets dag”, då man hoppas att de förlorade anförvanterna en dag skall återkomma. Dagen anses ändå som en lämplig dag för att påbörja längre resor.