Randersmarks geografi

Randersmark är ett land av vidsträckta slätter, men rymmer även skogar, sjöar, berg och floder. I nordväst gränsar Randersmark till Wenheim genom den mäktiga Sorgens flod som rinner ut i Lamben. Den västra gränsen utgörs av Lambekusten och i sydväst gränsar landet mot Aralantha genom Åtunaån. I söder tar Randersmark slut vid den mäktiga förkastningsbranten Stora Landfall som störtar ned i Norra marskens vattensjuka träsk. I öster och nordost är gränsen mer otydlig och det befolkade landet övergår i berg och fattiga hedar som ännu längre österut övergår i ofarbar öken.

Landet delas upp i två delar av de höga och svårforcerade Vettirvellirbergen, som sträcker sig i väst-östlig riktning. Norr om bergskedjan ligger det randerska kärnlandet. Här är det vidsträckta slätter så långt ögat kan nå, där en gång stora hästhjordar strövade fritt.

Vintrarna kan bli bistra när isande nordostliga vindar piskar snö över det öppna landskapet, och sommartid kan vädret bli torrt och varmt så att floder och vattendrag krymper till obetydliga rännilar eller helt torkar ut.

Söder om Vettirvellir är klimatet varmare, nederbörden rikligare och växtligheten frodigare. Här har en bördigare jordmån gjort jordbruket till en viktigare inkomstkälla än djurhållningen som i norr.

Politiskt delas klanerna och därmed även landet in i fyra fjärdingar – Erdfjärding i norr, Utbyfjärding i öster, Markrikes fjärding i söder och Lambefjärding i väster.

Randersmark är i första hand ett landsbygdsland. Städerna är få och små, och har begränsad betydelse för den totala ekonomin. Ett fåtal större städer finns dock, så som Havaport, Randersborg, Markevi, Erdahem, Lärke och Utby.

Kartor