Högtider och riter

Den här texten är hämtad ur Vägen till Erborigien.

Människorna i Erborigien möter gudarna varje dag i sitt liv. Huset kanske har runor för skydd mot bränder och inbrott, ovanför dörren sitter en torshammare, en trästaty av Frej vakar i stallet och vid asken som finns på gården brukar husmor och husfar tacka gudarna varje gång det slaktas genom att hälla blod på de små trägudarna som gammelfarmor snidat.

Gudarna är med i vardagen. Man mumlar små ramsor som gått i arv i generationer när korna mjölkas eller kanske tecknar en torshammare i luften när åskan hörs i fjärran. Även andra gudar än de Tolv åkallas, såsom Ull eller Skade för jakt och skidåkning eller Forsete för tingsförhandlingar. Sådana mindre gudar är ofta populära i vissa trakter, inom vissa yrken eller förknippas med vissa särskilda sysslor eller företag. De har inte samma roll att följa en människa genom livet som de tolv.

Varje människa väljer en gud som de har närmare än de andra. Den guden är människans personliga skyddsgud, vän och tröst i svåra tider. Den personliga guden har kanske en speciell plats som den troende går till när man vill vara ifred och komma till insikt. Idun möter många under äppelträdet, Njord vid vattendrag och Heimdall kanske vid en bro. Naturligtvis varierar graden av tro och hur ofta man ber eller blotar. Valet av gud sker i en speciell rit som kallas för hemvistriten.

Till templet går man oftast bara om det finns ett ärende, om man har något att be om eller få hjälp med. De större högtiderna är undantaget, då brukar människor söka sig till tempel för att ta del av bloten. Lokalt kan det också finnas högtider som anses vara viktiga nog för att besöka templet den dagen. Däremot förekommer samlingar på gården flera gånger varje månad, då man blotar, sjunger och talar om gudarna. Det kallas för gårdsblot och hålls för det mesta av en lekman, ofta husmor eller husfar.

Livsriter

Religionen följer asadyrkaren genom livet och det är därför naturligt att livets stora brytpunkter alltid har en religiös inramning i form av olika riter. I sitt utförande skiljer sig dessa mycket mellan olika trakter men deras syfte är oftast detsamma.

Den rit man möter först är vattenstänkningen, som är en motsvarighet till dopet. Den nyfödde får vatten stänkt på sig med en skopa, samtidigt som en präst håller barnet och sjunger en lämplig kraftsång ämnad att ge barnet framgång i livet. För bönders barn handlar det kanske om att åkalla Frej, medan en liten ädlings föräldrar kanske hellre väljer Oden.

När barnet vuxit sig lite äldre kommer fruktbarhetsriten, som markerar övergången till vuxenvärlden där man är giftasmogen. Denna görs ofta för traktens alla unga jämnåriga samtidigt.

I samband med fruktbarhetsriten utförs även ofta hemvistriten, i vilken man väljer vilken gud man håller främst och därmed även vart man kommer att komma efter döden, förutsatt att man varit sin gud trogen. Riten kan också upprepas om man vill stärka eller återknyta bandet till sin gud eller om man på grund av förändrade levnadsvillkor vill knyta band med en ny gud. Ritens utformning varierar beroende på plats och gud.

I nästa livsstadium kommer giftermålet. Det förrättas oftast av frejas- eller friggspräster men även andra präster förekommer. Vanliga drag i ceremonin är att parets händer knyts ihop, som symbol för det band som binds. Edsvittnen är också ett viktigt inslag, speciellt bland de högre stånden. Äktenskapet betraktas som ett kontrakt, inte ett heligt sakrament, och skilsmässor är därför ingen synd.

Den sista livsriten är gravsättningen, i vilket den döde förbereds för resan till efterlivet och man blotar till den gud som skall ta emot henne i sin boning. Högläggning, bränning och begravning existerar, allt efter lokala sedvänjor och ekonomiska förutsättningar.

Högtider

Året har fyra stora religiösa högtider. Den största högtiden är midsommar som vanligtvis firas i tre dagar med frosseri i mat och dryck, musik, dansande och blotande. Varje dag under midsommar är ägnat åt en av de tre första gudarna Oden, Tor och Frej. Det anses att giftermål under midsommar bringar välgång och att både Frigg och Freja tar extra hand om barn som avlas i midsommartid. Vart tjugofemte år firas Stormidsommar, som anses vara den största religiösa högtiden som finns under en människas levnad.

Efter midsommar kommer nattvändningen. Den infaller när dag och natt åter är lika långa, när Sol och Måne delar lika. Nattvändningen är till stora delar en ren skördefest och är följaktligen en mycket folklig tillställning.

Midvinter eller yol är den näst största högtiden. Den firas när det är som mörkast. Yol kommer från Yolnir, eller Jolnir, som är ett annat namn för Oden. På fornnaronska betyder det ”glatt budskap” eftersom yol kommer med budskapet om att ljuset och det nya året är på väg. Firandet sker för att be gudarna om att Sol åter ska komma tillbaka. Folket blotar för ett gott år, för ljus, solsken och livskraft.

Dagvändningen kallas i vissa trakter för disablotet. Det inträffar sista dagen i havating och är en hyllning till livets spirande krafter. Blotet kretsar kring fruktbarheten för människor, djur och växter. Att det kallas för disablot har att göra med att runt denna tid har barnen som avlats vid midsommartid fötts.

Stormidsommar

Säg Stormidsommar och många får något drömskt i blicken. Stormidsommar inträffar bara vart tjugofemte år då Midsommar firas i nio dagar istället för sedvanliga tre dagar. Det vanliga Midsommar är årets viktigaste asahögtid och den största folkfesten. En normal människa får bara uppleva två Stormidsommarfester under sin levnad och det gör att festandet blir därefter.

Stormidsommar innebär att kalendern justeras och dagar läggs till så att tiden kommer ikapp. Istället för vanligt midsommar där Oden, Tor och Frej har varsina dagar får de vid Stormidsommar tre gånger så många festdagar. Ett normalt midsommarfirande är ett festfrosseri med mycket dryck, mat, dans och blotande. Det anses också vara väldigt lyckosamt att gifta sig vid midsommar och det sägs att ett barn som kommer till under midsommarfirandet alltid kommer att ha mat på bordet. Vid Stormidsommar kulminerar festfirandet de tre sista dagarna till något som kommer att omtalas i decennier framåt. Allt som anses vara lyckobringande vid ett ”vanligt midsommar” är mångfalt starkare vid ett Stormidsommar. Kommande Stormidsommar infaller år 675 och 700.

Läs mer