Heimdals flamma - Erborigiens väktare

Heimdals flamma är en riddarorden med anor långt tillbaka i tiden, ja ända tillbaka till Nars tid för snart 1000 år sedan. När den blinde Nar en gång i sina bästa år utmanades om sin titel av Nemral son av Nem räddades han av bröderna Nerod och Nare till seger. Nerod stupade olyckligt men ärofullt i den kamp där han räddade Nar och hans position. I samma kamp återupprättade han även kämparnas rykte i Naronien då han i striden både diktat och kämpat väl, kämparlek kom efter den stunden alltid att anses som en konstart och kom att utövas på mýnga ställen i det gamla Naronien. Nare som inte kämpat i dusten sörjde inte sin bror i sorg, utan var stolt över att broden uppfyllt sin dröm att visa sin godhet i en osjälvisk kamp mot onskan. Nare som även han var av samma famn som sin bror svor då inför alla gudar att för alltid och för evigt att vaka över Nar och hans ideal, detta för att det som hänt aldrig mer skulle återupprepas. Han svor även att varthän onskan än må gömma sig skulle han, hans gelikar och efterföljare hitta och förgöra Lokes avskum tills den tid då ragnarök kommer. Allt detta svor han vid gudarnas port - den eviga elden som vid den tiden sades finnas i jordens hjärta under Odinstemplet i Borgevid. Nare tog då Heimdal - Bifrost väktare och Lokes bane till sin ledsagare och mästare, detta var skapelsen av Heimdals flamma.

Så länge Nar levde, vakade Nare över honom. Många såg att Nares arbete var gott och slöt sig till honom. Nare undervisade sina lärjeungar i både kämpalek, djärvhet, stolthet och ädelmod och Nar själv lärde dem om gudarna och sina ideal. Snart blev de många fler och de alla var ädla och stolta män och kvinnor. Nare såg sitt arbete och talade med Nar och de enades om att det löfte Nare givigt vid gudarnas port skulle gälla även de som honom efterföljde och detta blev starten på orden. När Nar sedan gick hädan och hans ättling Arned sedan utvandrade, stannade Heimdals flamma kvar i Borgevid för att vaka dels över den kunskap och de tankar som fortfarande fanns kvar i Borgevid i form av böcker och skrifter, dels över den eviga elden men kanske mest för att vaka över Nars grav. När sedan mörkrets furste intog och döpte om staden till Nemvid, tog Heimdals flamma sitt löfte på allvar och stationerade sig i stadens katakomber, för att dels vaka över Nars gömda skatter av kunskap och dels förgöra onskan i ett 600 år långt gerillakrig.

Ordern

Heimdals flamma är en order av strikta religösa mått, att bli riddare i ordern kräver att man inför gudarna svär att hedra Heimdal, skydda Nars kunskap och att utrota Lokes avkomma varän den gömmer sig. Ordern består just nu av ca 200 riddare och väktare, lika många väpnare och minst dubbelt så många följesvennar. Åren under jord, vaktandes de gamlas skrifter, har gjort ordens medlemmar mycket väl medveten om onskan som lurar i varje hörn och de har därför svårt att lita på någon. Speciellt i saker som gäller Borgevids hemligheter. När Nemevid återtogs och ännu en gång återfick en del av sin forna stolthet, tog det många år innan Heimdals flamma vågade lita på att Nars ideal än en gång styrde i den gamla staden, så inte förän år 628 tog de steget ut i ljuset för att återta sin rätta plats som Borgevids och Erborigiens väktare.

Vägen in

Det finns endast ett sätt att bli fullvärdig medlem i ordern, genom att hittas av Heimdals vita väktare, dessa reser land och rike runt för att hitta de rätta barnen som tros kunna upprätthålla ordens ädelmod och stolthet. Har man väl blivit utvald fortsätter man sin bana inom orden som följesven till en väpnare innan man visar sig vara värdig nog och upphöjs till väpnare åt en av orderns riddare och ofta då åt den nu riddardubbade väpnaren. Bandet mellan riddare och väpnare är mycket starkt inom ordern, riddare utan väpnare letar länge och noga efter någon som kan passa och när hon väl hittat honom är det ett band som håller tills den ena skålar i Valhall. Bandet mellan riddare och dennes lärjeunge är så starkt att om en riddare förlorar sin väpnare på något sätt tar hon aldrig någon ny utan vandrar ensam vakandes för två genom livet. Vägen från följesven till riddare kan ta uppåt 15-20 år men i vissa fall har eleven visat sig så värdig att hennes riddarslag kommer mycket tidigare.

Det andra sättet att bli en av ordens medlemmar är genom att föräras titeln hedersbroder, denna titel utdelas av en av orderns väktar till en riddare som visat sig hedervärd och ädel och som uppfyller de krav och tankar som ordern innehar. Dessa hedersbröder, äger tillträde till ordens blot och till mindre viktiga möten, men inte till ordens innersta, varken i andlig eller fysisk mening.

Dräkt

På Nars tid var ordens enda kännetecken en svart mantel med en lysande gul flamma på väster sida. Under den mörka tiden då ordern inte kunde skylta med sin närvaro klädde sig medlemmarna som vanligt folk i allmänhet men behöll manteln med flamman att bära vid orderns blot och möten under jord. Nu efter Borgevids fritagande och orderns uppstigande i solen skapade de en klädedräkt som inte skulle skrämma eller var prålig men ändå inge respekt och vara tillräckligt enkel att bära. Resultatet blev en enkel vapenrock i vinrött för att minnas blodet som flöt under den mörka tiden, på denne syddes gula ränder för att påminna om den gyllene vägen till gudarna och på bröstet ovan hjärtat sattes flamman som de alla håller för helig. Den svarta manteln med flamman bärs ännu idag med stolthet men har bytts ut mot en röd hos de väktare som har förärats en plats i väktarrådet, väktare av den vita flamman har även de vid cermoniella tillfällen bytt ut den svarta manteln mot en helt vit. Vid orderns högtidliga tillfällen bärs även en livr‚ över bröstet från höger axel i den färg som den flamma riddaren tillhör.

Organisation

Ordern är i sin organisation strikt herarkiskt uppdelad men bland bröderna och systrarna i orderna är det just syskonskap som gäller oavsett rang eller tidigare börd. Längst ner finns följesvennerna, medhjälparna som springer ärenden och putsar rustningar. Ovan dessa finner vi väpnarna, dessa lite äldre ungdomar som tillåts tränas i strid och kunskap men även blir ombedd att göra det mesta som riddaren inte anser sig ha tid med. När väpnaren sedan anses vara värdig får han sitt riddarslag och upphöjs därmed till riddarnas krets. Riddarna delas in i grupper fyra och fyra för att bilda en rote, varje rote leds i sin tur av en Väktare. Fyra rotar bildar sedan en flamma, flamman leds i sin tur ytterst av en Väktare av flamman men i realiteten av ett råd av de fem väktarna. I ordern finns nio flammor samlade varav sju representerar bifrosts sju färger, och de två återstående utgörs av färgerna svart och vit. Tre flammor kan i vissa speciella situationer bilda en regnbågsflamma och leds då av en Bifrosts Väktare. Alla Väktare av flamman, och de Bifrosts Väktare som kan finnas, bildar tillsammans väktarrådet, den sammanslutning som styr hela ordern, där Storväktaren av Heimdals flamma är ordens överhuvud.

Den svarta och den vita flamman är lite speciella i herarkin så dessa är specialliserade för vissa uppgifter. Den vita flamman består exakt som en vanlig flamma av 4 rotar, men alla män och kvinnor i flamman innehar titeln väktare och varje rote leds av den äldste av dem. Den vita flamman är Storväktarens personliga livgarde och rådgivare, de använd också för att föra ordens bud ut i världen och för ofta Storväktarens talan vid tillfällen där han ej själv kan närvara. För att föräras en plats i den vita flamman krävs att Stormästaren själv dubbar riddaren till väktare och tar upp honom i de vitas sällskap. Den Väktare som upphöjs i den vita flamman förväntas även att påbörja studera teologi och gudalära då det även ingår i deras uppgifter att förätta blot närhelst detta kan krävas.

Den svarta flamman är orderns elitstyrka, och består även de av 4 rotar där varje rote leds av den äldste, även de i den svarta flamman har förärats titeln väktare och en plats i denna flamma är det mest hedervärda man kan inneha näst den vita flamman. Den svarta flamman är de som tagit Nares ord på allvar och strävar efter att utrota Lokes kretur och är gladerligen redo att offra sina liv för den hedervärda uppgiften. De svarta Väktarna är de i ordern som visat sig värdiga, dugliga och i övrigt mentalt överlägsna i svåra situationer. De svarta bröderna/systrarna, som de kallas av sina ordendmedlemmar, är fruktade för sin skicklighet i strid och den totala avsaknad av rädsla för sitt eget liv gör att de blir fruktansvärda motståndare. Under den mörka tiden var det den svarta flamman som gjorde mest för befrielsen och kampen mot onskan, många sånger och många legender har skrivits och berättas om den svarta flamman.

Sist men inte minst har vi även den grå flamman, denna flamma har ingen igentlig struktur utan består av de riddare och väktare som förärats uppdrag ute i välden och pga dessa uppdrags natur inte kunnat återvända till Brogevid för att ta sin plats i den flamma de egentligen tillhör. Eron Silvermåne är väl den mest kända av den Grå flammans ordenbröder.

Speciella dagar

14 April - Nars Dag Firas av Heimdals Flamma med vördnad och eftertanke till Nar och hans ideal, efter återuppståndelsen till ljuset medverkar ordern även i de stora cermonierna i templet följt av ett eget blot nere vid den eviga elden någonstans under Borgevid. Žven ordensmedlemmar runt om i Erborigien hedrar Nars minne med att förätta egna blot till hans ära.

Titulering

Inom ordern titulerar man varandra broder/syster alternativt väktare eller hela väktartiteln vid mer högtidliga tillfällen. Medlemmarna i Väktarrådet tituleras ibland även mästare eller rådsmäster, Storväktaren tituleras just Storväktaren, Väktaren av den eviga elden eller Ers nåd vid direkt tilltal.

Ordenshälsning

Att hälsa på ordensmedlemmar görs genom att höger hand slås mot bröster och man utropar "Nars blod - Lokes död", har ordensmedlemmar inte setts på länge bugar man mot varandra och den med högst rang säger "Så, du lever än?" den andre svarar då "Den dag Loke simmar i sitt eget blod ska jag lägga mig i min grav", sedan skakar man arm. Att ta farväl görs genom att slå sig för vänster bröst och säga "Vid Bifrosts fäste, om inte förr..."