Loke - gudarnas fiende

Loke är gudarnas fiende, och den som står för allt som är ont och illvilligt. Till skillnad från i den fornnordiska mytologin är den erborigiske Loke en motsvarighet till Satan, vars slutgiltiga mål är att dra Ragnarök över världen.

Loke levde länge tillsammans med gudarna i deras boning, men hans ränker och eviga maktspel gjorde att han försköts ur Asgård. Innan dess hade Loke bland annat hunnit stjäla Frejas brisingasmycke och kapa Sivs gyllene hår.

För sina ränker byter Loke kön, uppträder som sto, jättekvinna, loppa, lax och fluga, ja ingen hamn är främmande för Loke. För att snabbt kunna färdas har han ett par skor som gör att han tar sig genom luft och över vatten. Därför kallas han ibland för Lopt, luftfararen.

Loke är fader både till dödsgudinnan Hel och vidunderliga monster som Fenrisulven och midgårdsormen Jörmundgand som han fått tillsammans med jättinnan Angerboda. Samtliga tre har gudarna tagit hand om. Hel har förpassats till underjorden, Jörmundgand är utslängd i världshaven och Fenrisulven är fjättrad.

Loke är mästare på att så split och splittring. Hans ränker har alltid ett syfte, att bringa Ragnarök närmare. Där Loke sått sitt gift skördas split, som ett talesätt från Erdamaar uttrycker det.

Att dyrka Loke

De som följer Loke tror att de kommer att få en bättre plats i den värld som Loke kommer att bygga efter Ragnarök. Loke är dock en lögnens gud och som så mycket annat i hans läror är detta bara en lögn ämnad att locka. Den som väljer Loke gör det dock sällan för att de likt Loke själv vill förgöra världen, utan snarare för att de vill gynna sig själva. Lokedyrkan är en egoistisk religion, där lockelsen är att tillförskansa sig själv makt och krafter. Den starkes rätt är ett centralt tema och en fanatisk lokesdyrkare skyr därför inga medel för att nå sina mål – den som blir offer för hennes framfart var helt enkelt svagare.

De som väljer Loke är ofta personer som tycker om att bejaka sina drifter, som hämnd och njutning, eller som snabbt vill få kontroll över andra i form av pengar, makt eller sex. Revanschlystnad, spänningssökande och girighet är alla vägar som kan leda till Loke.

Loke lockar med snabba belöningar och enkla lösningar men den som faller för frestelsen inser ofta för sent att det alltid finns ett pris som kan bli oanat högt. Det sägs att den som en gång har gläntat på dörren och släppt in Loke i sitt hjärta aldrig kan stänga honom helt ute igen och ett löfte till Loke givet i vredesmod eller desperation kan binda den oförsiktige för evigt. För den som ångrar sig finns oftast enbart Höders tröst att tillgå men ingen frälsning eller förlåtelse.

Precis som till de andra gudarna förekommer blot till Lokes ära. Loke begär dock andra offergåvor än de Tolv och det största offret man kan ge till Loke är en annan människas liv. Även blod är ett vanligt offer. Lokespräster får krafter från sin gud men de är av en annan art än de tolv gudarnas. Lokespräster är ofta skickliga att manipulera sina offers vilja och sinnen och det sägs att en riktigt stark präst kan döda med en blick från Hel.

Det finns ett oförsonligt hat mellan lokedyrkare och asatroende. Den som vänt sig till Loke gör bäst i att hålla tyst om det om hon håller livet kärt. Således förekommer lokedyrkan främst i hemliga kulter och slutna sällskap, där ibland inte ens medlemmarna själva är säkra på de andras sanna identiteter. Dessa kulter verkar ofta i det fördolda för att tillskansa sig makt genom att destabilisera det lokala styret.

Under 630-talet, efter att ödesfursten och hans präster fördrivits under kuppartade former, var lokedyrkan statsreligion i Njarka. Det är enda gången ett helt folk fått lida under ett öppet lokesstyre. Lokesprästernas regim fick dock sitt slut när de förlorade det krig de själva startade mot Naronien.

Såväl i Njarka då, som i de flesta lokeskulter nu, finns en hård hierarki. Lokes kaosartade natur och de egoistiska inslagen i religionen gör dock att det är långt ifrån ovanligt att hierarkier frångås och strukturer kastas omkull i blodiga interna maktkamper. Man har den rätt man tar sig och den som är stark nog att ta makten över gruppen är uppenbarligen den som ska leda.

Efter döden

En lokedyrkare kommer till Hel där vapen smids med hat och lidande – tills ära, rikedom och makt kommer efter Ragnarök. På vägen till Hel passerar den döde besten Garm som vaktar ingången. Hel är en kall, fuktig och mörk plats. Härskarinnan själv skadades när gudarna slängde ned henne i underjorden. Halva hennes kropp är vanställd med en blåaktig färg. Naglarna på de döda används till att bygga skeppet Nagelfar. Loke själv kommer att stå i fören på Nagelfar vid Ragnarök. Hels boning är borgen Elljudne vars tröskel heter Fallfördärv, sängen heter Sjukläger, maten som serveras är svält och drycken törst. Till Hel kommer inte bara lokedyrkare, utan alla som aktivt har bidragit till att förstöra gudarnas värv. Även lokedyrkare inser att de hamnar i Hel efter döden men plågorna där uppvägs av de löften Loke gett om en ljuv tillvaro efter Ragnarök när de andra gudarna är besegrade.