Läget i Birest hösten 648

För en mer allmän bakgrund om Birest, läs den längre texten som finns här. Du kan också läsa kortfakta om staden här.

De senaste åren
Under våren 646 bröt Kei tystnaden kring Birest. Furst Grimar blev bestulen på Styrkans svärd, som han haft i sin ägo. Enligt den naronska propagandan var det några riddare ur Chelmarorden som stal det på uppdrag av Almar, och högljudda och hotfyllda krav på dess återlämnande ställdes. Vad som egentligen hände med det där svärdet är oklart, men Almar verkade i alla fall inte ha det.

Detta skifte i tonfall från Naronien väckte stor oro i Birest. Olyckskorpar hävdade att Naronien ämnade använda detta som svepskäl för att gå i krig. Nog kunde Birest stå emot en del av Njarkas här, men mot Naroniens samlade militärmakt hade man mycket liten chans. Försvaret skulle nog bli lika tappert som förra gången, men knappast lika framgångsrikt.

Osäkerheten kring framtiden tog sig uttryck i en febril jakt på spioner och förrädare. Efter Rolvurs svek är den allmänna uppfattningen att man aldrig kan vara säker på någon, och det florerade allehanda mer eller mindre konspiratoriska teorier om vem mer som kan ha gått över till fiendens sida.

Birests folk har alltid varit stolt, men de prövningar som de har fått utstå har fått en del att börja tvivla. Är Almar här för att försvara Birest, eller är det Birest som ska försvara honom? Vore det inte lättare att bara ansluta sig till Naronien? I Nemevid finns det ju ingen som behöver gå hungrig! Vilka principer idealisterna än slåss för så verkar de ju mest leda till elände i praktiken, säger skeptikerna. Det är få som vågar protestera alltför högljutt, men missnöjet pyr. Borgare som ruinerats när deras handelskontakter skurits av och soldater som spenderar dagarna väntande på en strid som de vet att de inte kan vinna undrar varför just deras hem har gjorts till slagfält för en ideologisk konflikt som de själva inte har något intresse i.

Den gryende osämjan har speciellt riktats mot alla de utlänningar som flockats i staden. Efter att Chelmarorden pekats ut som svärdstjuvar är det många som börjat fundera på om deras närvaro gör mer skada än nytta. Speciellt föraktfulla är man mot ”sommararalanthierna” som leker hjältar medan solen skiner och sedan åker hem till Aralond när vädret blir sämre. De som stannar kvar anklagas för att pressa upp de redan höga brödpriserna ännu mer.

De senaste vintrarna har förråden blivit allt magrare, och frågan alla ställer sig är om det ens är möjligt att härda ut ännu en vinter. Vintern som just passerat fick många att lämna staden. Visst finns det fisk i älven och renar på heden, men om inte årets sommar ger fantastiska skördar kommer Birest inte att ha en chans att klara sig, anser många.

Under vårvintern 648 började så rykten nå staden om att soldater mönstrades runt om i Naronien och att en här bådades upp för att tåga mot Birest och en gång för alla göra slut på motståndet där.
Birest idag

Den senaste tiden har tärt hårt på staden och dess invånare. Av de ursprungliga 1000 bofasta har många lämnat området och sökt sig söderut mot andra delar av Naronien eller österut över bergen mot Wenheim. Många hus står tomma och det är nog mest tack vare det lägre invånarantalet som man kunnat överleva de senaste årens ständiga brist på mat och andra förnödenheter. Åkrarna närmast staden har man kunnat odla, men längre bort är risken stor att råka ut för rövare som håller sig framme där lag och ordning fått stå tillbaka.

Bland stadsborna går meningarna isär om den besvärliga situation man hamnat i: vissa anser att det är priset man får betala för att bistå prins Almar, medan andra förbannar den dag han valde att slå sig ner just i Birest och önskar sig ett liv i fred och ro även om det är under furstlig kontroll. Med tiden har den senare gruppen vuxit sig allt starkare och det är tidvis svårt att upprätthålla ordningen i staden.

Borgmästaren, riddar Thorgrim, är den fasta punkt som staden och dess försvar kretsar kring. Han åtnjuter stort förtroende hos hög som låg och syns ofta ute på gatorna bland vanligt folk. Att han skulle lämna staden åt dess öde vore otänkbart och de flesta i stadens råd har också stannat kvar trots vapenskrammel och hot. Däremot görs inga försök att hålla kvar de stadsbor som beslutat sig för att överge Birest, utan var och en är fri att komma och gå som man själv vill.

Prins Almar syns även han regelbundet i staden, även om han numera sällan har tid med en pratstund med vanligt folk. Han omger sig med en liten skara trogna som tjänat honom länge och har också täta kontakter med de tillresta aralanthierna, särskilt representanter för Chelmarorden som med en stor styrka finns på plats för att skydda kyrkan och prinsen. För de vanliga stadsborna ter sig prinsen alltmer avlägsen, och det bidrar också till ett spänt läge gentemot utlänningarna.