Noldria

Aralanthas farliga nordliga gräns mot Tere bevakas av ett kärvt och hårdfört släkte som lärt sig stridskonstens grunder redan som lindebarn. Det hårda livet i denna bergiga utpost har fostrat folket till att aldrig någonsin ge sig. Vetskapen om att rikets säkerhet vilar på deras axlar har gjort folket stolt och starkt, samtidigt som det avlägsna läget gjort dem lite egna i de rikare landsmännens ögon.

Beskrivning

Noldria är det nordligaste av Aralanthas jarladömen och består till stor del av karga bergstrakter. I de fåtaliga dalgångarna rinner snabba bäckar och på sluttningarna kan tåliga grödor odlas och getter beta. Ur bergen bryts det åtråvärda silvret som är Noldrias största rikedom och handelsvara. Nere på slätten vid Shijnens strand finns bördigare områden och goda fiskevatten, men på grund av det ständiga hotet från det större Tere känner sig noldriabon ändå tryggast uppe bland bergen.

Konflikten med arvfienden Tere har satt sina spår i Noldrias kultur. Föraktet för dem som bor på andra sidan sjön är utbrett, och misstänksamheten mot tereborna kan ibland gränsa till det paranoida.

Under krigen mot Naronien stod jarladömet tillsammans med Odels och Noedren enade längs nordgränsen, men i och med inbördeskriget bröts gamla allianser och Noldria fick stå ensamt. Allt manskap som kunde undvaras vid Teregränsen sändes söderut för att bistå de Narstrogna i kampen mot tyrannen Mornam, men hären förintades år 630 i det förödande slaget vid Stangerpasset. Därefter tvingades Noldria lämna inbördeskriget och inrikta sig på det som varit deras ansvar av gammal hävd, att hålla ett ständigt vakande öga norrut mot Tere och stå fast den dag anfallet kommer.

Sedan barnsben tränas noldriabon i vapenkonster, och varje kvinna, man och barn slåss med en vildsinthet som saknar motstycke i Aralantha. Mottot att hellre gå till gudarna än att vika en tum för fienden upprätthålls med glöd och frenesi. Såväl väntjänster som oförrätter bevaras i generationer och lönas tiofalt. Detta har lett till otaliga grannfejder och dråp i hastigt mod, men när saker ställs på sin spets står noldriaborna enade under jarl Båtfare mot rikets och gudarnas fiender.

Mellan Tere och Noldria ligger en grupp av sjöar mellan bergen som förbinds av smala sund och mindre forsar. På dessa använder både tereborna och noldrianerna en särskild båttyp kallad vågdymmel som passar bra för både fiske och andra transporter. Bland ungdomar på bägge sidorna är det ett populärt nöje att stjäla varandras båtar.

En av de viktigaste högtiderna i en noldriabos liv är den ritual som markerar övergången till vuxenlivet. Detaljerna i denna ritual omges av en betydande mystik, men det ryktas utanför jarladömets gränser att de involverar smärtsamma prövningar, blod och målning med blå färg. Noldriabor själva kommenterar ogärna ryktena, utan anser att de inhemska traditionerna är deras ensak.

Städer

Staden Noldria är en sinnebild av sitt folk, där hon ligger vid älvkanten på en hög klippa. Hamnen skyddas av tunga kedjor, utlöpare av stadsmuren och jarlaborgen med sina mäktiga murar. Hela staden omgärdas av en mur som är tre manslängder hög. Många av husen i staden har starka portar, tjocka väggar och små springor som det går att skjuta armborst igenom. Den angripare som tar sig genom stadsmuren kommer inte att få en lätt färd genom staden.

Noldria stad har 15 000 invånare och en väl tilltagen garnison i anslutning till staden. Före inbördeskriget var garnisonen ännu större med krigare från andra jarladömen stationerade här, vilket gjorde staden till en lönsam handelsplats för befolkningen. Nu för tiden är det endast ett fåtal soldater från Chelmar och en liten trupp av drottningens hird som är en symbolisk förstärkning till staden och ett tecken på att resten av riket inte glömt bort Noldria.

En annan större ort är Patre nere på slättlandet, som med sina 5000 invånare är ett viktigt handelscentrum.