Nemevid

Furstendömet Nemevid som bär namnet efter huvudstaden är Naroniens hjärta och kärna. Från de rika områdena söder om Fyldiavettna har rikets spira alltid pekat åt fyra väderstreck. Själva staden Nemevid är världens näst största, enbart utvandrarnas Aahren är större, och en livfylld mötesplats för lycksökare från världens alla hörn.

Beskrivning

Nemevid är traditionellt Naroniens centrum, det viktigaste och mest inflytelserika furstendömet och också det mest varierade. Genom landskapet bryter åar, älvar och sjöar fram och djupa skogar avlöses av träskmarker, kullar och bördiga åkrar. Från den mäktiga huvudstaden Nemevid utgår ett nätverk av landsvägar som tillsammans med älvarna förbinder de stora städerna och skapar handelsvägar till de omgivande furstendömena. Här köps och säljs allehanda varor från hela Erborigien. Handeln är ett viktigt redskap för att stärka de tidigare frostiga relationerna till Tere och Njarka och för att skapa ett enat rike under furst Kei.

De långa och förödande krigen har härjat svårt i hela Naronien och Nemevid är ett av de områden som drabbats värst av soldaternas och prästernas härjningar. Att återvända till avfolkade gårdar och byar och åter bruka igenväxta åkrar har tagit sin tid men nu har en stabilitet återvänt tillsammans med en tro på framtiden.

De orosmoment som finns i furstendömet är främst kopplade till de två hoten från öster, Almars Birest och Wenheim. Detta har lett till att furst Kei, trots den fredstro som präglar det nya Naronien, tvingats lägga resurser på återuppbyggnad av de gamla gränsförsvaren. Vidare finns mindre grupper av orosmakare både i städerna och på landsbygden som krampaktigt klamrar sig fast vid den gamla tidens meningslösa gudadyrkande. Nemevid är Naroniens, och därmed hela Erborigiens, hjärta. Det var här civilisationens vagga stod, oavsett om den härleds från Nem eller Nar. Detta har gett befolkningen en stark självmedvetenhet som inte ens sexhundra år av ödesfurstar helt lyckats kuva.

Därmed inte sagt att Nemevids folk gått genom århundradena oförändrade av de hårda tiderna. Här har den ökända naronska misstänksamheten och fåordigheten inför främlingar ett starkt grepp, särskilt på landsbygden. I städerna och speciellt i huvudstaden är detta mer uppluckrat men handelsresande från Nemevid är inte desto mindre kända som hårda förhandlare och tämligen humorlösa både i Naronien och utanför rikets gränser. Som hos alla naronier finns en stark känsla av att de som står en allra närmast är de enda som egentligen betyder något. Detta gäller så väl inom städernas gillen som inom bygemenskaperna. Hos nemevidsbon kanske detta har gått längre än någon annan stans; utanför den inre kretsen är det var och en för sig själv och sin egen vinning som gäller.

Därmed inte sagt att allt är sorg i Nemevid. En kärv och folklig humor som bland annat kritiserat styret genom olika fabler är vanlig. Bland andra folkliga händelser kan nämnas det bärstolslopp som varje år hålls i staden Nemevid, där borgare bärs fram av stadens starkaste. En källa till många av skämten runt dessa arrangemang de senaste åren har varit det faktum att den rike handelsmannen Armand Röde rönt stora framgångar med sitt spann som framförts av vättar.

Städer

Huvudstaden Nemevid är Naroniens stolthet och styrs direkt av furst Kei med hjälp av ett råd av framstående borgare. Staden ligger vid stranden av Fyldiavettna och har en livaktig hamn där såväl handelsskepp som fiskebåtar lägger till för att lasta av sina varor och på marknadsplatserna byter varor dagligen ägare och berikar Nemevids borgare ytterligare.

Uppbyggnaden av staden efter kriget har gått oväntat snabbt och det nya välstånd som därigenom skapats gör att knappt någon trashank går omkring hungrig på Nemevids gator längre. Ryktet om rikedomen har nått vida omkring och många väljer åter att söka sin lycka i den strålande huvudstaden, inom synhåll från furstens ståtliga palats som är ytterligare en symbol för riket och den nya enigheten. Det är dock långt från verkligheten i hamnkvarteren till drömmarna i furstens underbara hallar.

Stortemplet, som förseglats i och med överstepräst Derion Dahls död, står slutet och ogästvänligt men den nyinstiftade Nems skola, där begåvade kvinnor och män från hela Naronien flockas, skiner desto klarare. Skolan har under furstens överinseende lyckats dra till sig de främsta bland de lärde och här förmedlas kunskap i Nems anda: såväl boklärdhet som mer praktiska färdigheter som smide lärs ut tillsammans med Nems system för magi, men utan den aralanthiska traditionen av balanssträvan.

En ny syn i stadens siluett är det torn som börjat byggas i de sydliga delarna av staden som till stora delar förstördes i striderna mot Njarka. I detta försök att efterlikna Nems gadd huserar Nemrals Näve och från deras murar hänger fanor med nävens svarta pansarhandske på vit botten.

Vid Västervettnas strand ligger den lilla staden Hagre, främst en landsortsstad med marknad för lokala varor. Här möts även land- och vattenvägar och genom stadens pålverk passerar resande i en anda av enighet under furst Kei. Landvägen kommer stål och andra ädlare metaller och stenar in från Tere och omlastas för vidare frakt via vatten och land mot Triti och Nemevid. Från andra hållet kommer spannmål och pälsar.

Efter att ha drabbats hårt i kriget har Hagre börjat resa sig ur askan. Stadens prövningar började med att Njarka intog staden och höll den i ett par år och fortsatte sedan när de naronska trupperna återtog staden i krigets slutsked. Det är inte så konstigt att Keis fredstid hyllas särskilt i Hagre.

Trots det gryende välståndet finns många spår av kriget fortfarande kvar i staden. Än till denna dag finns en vildvuxen äng i stadens mitt, med templets svedda grundstenar i mitten, som bär vittne om krigets mörkare stunder.

I gränslandet mellan skogarna nordöst om Fyldiavettna och Yabons högländer ligger Ledeby. I de gamla tiderna, när furstarna av Naronien ibland kämpade mot varandra, var Ledeby Nemevidsfurstens garnisonsstad mot östra Naronien. De kyliga relationerna med Wenheim som följt Keis återkomst har lett till att stadens gamla roll återupprättats. Numer är den dessutom en strategisk bastion mot Birest där avfällingen prins Almar håller hov. Med denna roll har den starka millitära tradition som funnits i Ledeby, men varit slumrande under den gudadyrkande tiden, åter väckts till liv. Nemrals Näves närvaro i staden är betydande och har välkomnats av befolkningen då den inneburit att den kriminalitet som skjutit i höjden under kriget mot Njarka nu är så gott som obefintlig.

Staden Ronäs betydelse har efter freden minskat. Förut var Ronäs en viktig stödjepunkt i kriget mot Njarka och knöt ihop Borgevid med Triti men denna militära betydelse har sta- den tappat i och med freden. Staden fortsätter dock att vara en handelsknut vid korsningen mellan Norra Landsvägen och österleden. De är vanligt att köpmän från de kringliggande städerna möts halvvägs i Ronäs och byter varor. I många år var en aralanthisk riddare, Vigmar Ormklyve, friherre över trakten. Ormklyve valde dock att följa prins Almar i exilen istället för att tjäna furst Kei.

Hedevi med sin belägenhet i en bördig floddal är mer av en förvuxen by än en typisk stad. Den saknar försvarsverk, är utspridd över en stor yta och flera större jordbruk finns inom det område som räknas till staden. Det är trots det en viktig marknad där bönder och godsägare från trakten kan införskaffa sådant de inte kan tillverka själva och sälja sitt överskott till köpare från annat håll.

Hedevi var tidigare känt för sitt stora Friggstempel, vilket präglade hela området. Detta brändes dock ner av mycket kraftfulla lokespräster från Njarka under kriget och dessa lämnade även kvar någon form av mörk kraft på platsen vilket gjort att alla försök att återuppbygga templet misslyckats. Detta har lämnat ett allvarligt sår i traktens kollektiva medvetande som ännu inte läkt helt. Detta till trots har Hedevi och den svedda markplätt som än gång var det ståtliga templet kommit att bli en samlingsplats för naronska gudadyrkare som inte till fullo accepterat styrets tal om den nya tiden.