Asatro

Alla goda krafter i Erborigien har gemensamt att de dyrkar de tolv asarna. I stort sett är religionen densamma som den vikingatida asatron, men en del skillnader finns.

Asatron finns spridd över nästan hela Erborigien - i såväl Aralantha, Randersmark och Wenheim hölls de tolv gudarna högst. Även i Naronien blotar den som är modig nog att riskera överhetens ogillande till asarna.

Gudarna och Nar

Gudarna skapade Erborigien för länge, länge sedan, men de var länge okända av människorna, som levde i okunnighet. Det var först när de mer än femhundra år innan utvandringen uppenbarade sig för en man vid namn Nar som människorna började tillbe gudarna. Nar tecknade ned sina upplevelser i en bok, känd som Nars Bok, som är kyrkans mest centrala skrift.

De tolv gudarna är:

• Oden, allfadern, den enögde. Visast och äldst bland gudarna.
• Tor, åskguden, beskyddaren. Starkast bland gudarna.
• Frej, åkerbrukets och fruktbarhetens gud. Böndernas särskilda beskyddare.
• Frigg, Odens maka, och jämställd honom i kunnande. Väktare av de ofödda.
• Balder, den blide asen, rättvisans gud.
• Brage, skaldekonstens gud.
• Njord, sjöfartens, resandets och köpmannaskapets gud.
• Freja, kärleken och fruktbarhetens gud. Även krigsgud.
• Idun, väktare av ungdomens äpplen.
• Höder, de oskyldiga offrens gud.
• Heimdall, väktaren vid bron till gudarnas rike.
• Tyr, den modigaste asen. Krigarnas gud.

Det finns även en trettonde gud, Loke. I Erborigien är han, till skillnad från i den historiska asatron, en motsvarighet till den kristna Satan vars mål är att förgöra världen i Ragnarök. De tolv gudarna för en evig kamp mot Loke för att förhindra detta, och varje människa är själv fri att välja vilken sida hon vill ta i denna kamp.

Gudarna, såväl de Tolv som Loke, finns på riktigt i Erborigien, och de kan påverka händelseförlopp i världen - den som blotar till Frej kan alltså verkligen få en bättre skörd. Präster kan också besitta krafter utöver de naturliga, som de fått till låns av gudarna.

Högtider och riter

Gudarna är ständigt närvarande i den troendes vardag, i form av skyddsrunor, riter och små offer. Varje människa har valt en gud som sin närmaste, ett band som bekräftats i hemvistriten.

Den vanligaste religösa riten är blotet. Blot förekommer i många olika former - allt från enkla gårdsblot som kanske inte ens förrättas av en präst till stora blot i tempel - men proceduren är den samma. Prästen läser några valda rader ur Nars Bok, och därefter offrar man något symboliskt, t.ex. bröd, mjöd, eller kanske en hårlock från den man älskar, över en bloteld.

Två viktiga högtider, där blot alltid hålls, är midsommar och midvinter. Vår och höstblot hålls även vid natt- och dagvändningen.

Den Höges kyrka

Den erborigiska kyrkoorganisationen har mer likheter med den medeltida katolska kyrkan än den asatroende - kyrkan är en stark maktfaktor med en styrande centralpunkt som under sig har en strikt hierarki. Ska man vara noga finns det dock två erborigiska kyrkor.

Den Höges kyrka, eller Nars kyrka som den också kallas, är den största och den som de flesta menar när de säger "kyrkan". Den verkar i Aralantha och Wenhim, och har sitt säte i Aahren, där översteprästen återfinns i stortemplet. Tidigare fanns kyrkans säte i Nars stad, Borgevid, men furst Kei har förbjudit kyrkan att verka i Naronien och stortemplet i Borgevid har stängts.

Den andra, mindre kyrkan är den randerska kyrkan, som trots att den erkänner Den Höges Kyrkas andliga ledarskap har en helt självständig organisation. Den har sitt säte i Lärke och leds av en randersk överstepräst. I fråga om makt, status och rikedom är den randerska kyrkan inte i närheten av sin storebror.