Kyrkans organisation

Nars kyrka, den Höges kyrka, har funnits sedan den dagen då Nars ättlingar delade det religiösa och det världsliga styret. Kyrkan har stått för kontakterna med gudarna och att leda människorna i kampen för att skjuta upp Ragnarök.

Kyrkan leds av en överstepräst som utses av Argachtons råd, bestående av storprästerna och tempelmännen. Argachtons råd är kyrkans högsta styrande organ när en överstepräst inte finns, annars är det översteprästens viktigaste rådgivare.

Rådet har sitt säte i Aahren sedan utvandringen, med undantag för guldåren under överstepräst Derion Dahl på slutet av 630-talet då den enade kyrkan hade sitt säte i Borgevid.

Den randerska kyrkan är en egen organisation, där blotaren i Lärke är randersk överstepräst som erkänner det andliga ledarskapet från översteprästen i den Höges kyrka.

Präster

En präst i den Höges kyrka är en människa som ägnar sitt liv åt att lära känna gudarna, att förstå deras vilja och att tjäna dem. Utbildningen börjar redan som barn och efter mer än ett dussin år vigs man till att tjäna en gud framför de andra. De flesta präster lever i eller intill samma tempel hela sitt liv, djupt dedikerade till sitt kall.

Prästen är fri att gifta sig men familjen får inte bo i templet. Många präster på landsbygden är gifta och bor i en liten gård intill templet. Prästernas små gårdar bildar ofta byar knutna till templet. I städerna är det inte lika vanligt, inte heller bland präster som når gudamannens rang. Att lära sig behärska det som krävs för ämbetet och att tjäna kyrkan är oftast ett kall som gör att det inte finns plats för en familj.

Prästen har vanligtvis en gåva eller en färdighet som hon utvecklar under sitt liv. Det behöver inte alltid handla om religiösa färdigheter, utan även om mer jordnära sådana. Vissa präster är skickliga botaniker, andra är mästare på att kopiera böcker och några är stenhuggare utan dess like. Vissa präster kommer att ägna sitt liv åt att utbilda adepterna, andra är mer lämpade att hjälpa människorna med problem. Det finns inte en enda bild av hur en präst är och beter sig, utan prästernas livsinställning och personlighet är tvärtom ofta präglade av den gud de valt.

Prästämbetet är öppet för både män och kvinnor. Män kan svära sig till en kvinnlig gud och kvinnor till en manlig gud. Då Nar enbart lärde känna tre kvinnliga gudar är det dock vanligare att manliga gudar har kvinnliga präster än tvärtom.

Endast odenspräster kan bli överstepräster och endast präster till Oden, Tor och Frej kan bli storpräster. Alla andra ämbeten är öppna för alla präster. Präster till de tre stora gudarna är dock överrepresenterade som tempelmän, blotare och gudamän.

Ranger

	Översteprästen är Odens främsta företrädare i sinnevärlden. Endast Odenspräster kan bli överstepräster, prästen är andlig ledare för hela kyrkan och samtliga anslutna organisationer. Översteprästen svarar endast inför den Höge själv. Tituleras ers upphöjdhet.
	Storprästerna är tre till antalet och verkar som översteprästens ställföreträdare vid olika tillfällen. Det finns en storpräst för Oden, en för Frej och en för Tor, de tre gudar som Nar lärde känna först. Tituleras ers upphöjda excellens.
	Tempelmännen är varierande i antalet, från åtta till sexton. De representerar en oreglerad sammansättning av gudarna. Tillsammans med storprästerna ingår de i Argachtons råd. Tempelmännen rekryteras både från blotarnas led och från gudamännen. De har olika uppgifter inom kyrkan. Tituleras ers excellens.
	Blotarna har den direkta kontrollen över kyrkan utanför stortemplet genom sitt blotarskap. Blotarna har ansvaret för samtliga tempel inom sitt blotarskap, adeptutbildningen och alla viktiga blot. Tituleras ers nåd.
	Gudamännen är både en kompetens och en titel. Det är från gudamännens skara som blotare och tempelmän hämtas. En gudaman som leder ett tempel bär titeln tempeldrots. En gudaman som leder ett helt gudadikt kallas för gudadrots. Gudamännen kan också ha samma uppgifter som läromän men på grund av sin kompetens och särskilda kontakt med gudarna är de upphöjda till en högre rang. Tituleras ers vördighet
	Läromännen är de vanliga prästerna i kyrkan. De tjänstgör vid olika tempel eller i en del fall som missionerande. Läromännen har rätt att utföra samtliga riter och de vanligaste bloten. Tituleras herre, fru eller läroman.
	Adepterna är prästlärlingarna som vanligtvis börjar sin träning vid sju års ålder. De lämnas till templet eller handplockas. Slutligen är det alltid templets gudaman som avgör vilka som lämpar sig för prästkallet vid 16-års ålder. Fem år senare är utbildningen färdig och adepten blir läroman.

Neråt i hierarkin, eller på samma nivå, kan man titulera varandra syster eller bror.

Prästernas krafter

En del präster kan bruka krafter genom galdrar, runor, sejd eller på annat sätt. Kraften kommer enligt kyrkan från gudarna. Gudarna lånar ut en del av sig själva till människor som vet att bruka med förstånd. Att använda gudarnas kraft kostar dock och den otränade kan inte ta emot mycket av denna gåva. Loke, gudarnas fiende, snärjer sina anhängare med att snabbt ge dem krafter för att sedan få dem fast som tjänare, eftersom skulden de betalar av till honom varar för evigt.

Galdrar är de sånger som bär kraft från gudarna. Genom Nar och efter honom andra präster har gudarna lärt människor vissa sånger som hjälper dem i stunder av behov. Galdrar är prästens andliga vapen och skydd. De är mycket svåra att lära sig och de flesta läromän lär sig bara en eller två enklare individuella skyddsgaldrar under sin levnad.

Oden lärde sig runorna genom att hänga i världsträdet. Runorna är kraftfulla skrivtecken som Oden sedan lärde Nar i sin tur. De enklare runorna är skrivrunorna som många lärda känner till. Därtill kommer åtskilliga kyrkliga runor av varierande styrka. De vanligaste runorna att rista är skyddsrunor. Vid större edsceremonier i templet ristas oftast edsrunor i blod på den som svär eden. Vanligt folk använder de olika gudarnas första bokstav för att få skydd på olika sätt. Njord och Heimdall skyddar mot eld, deras runor är vanliga i hus. Tyrs runa sätts ofta på svärdskavlen för en kämpe före striden.

Sejden lärdes ut av Freja till Oden. Sejden är en kvinnlig kraft och det sägs att när Oden sejdar förvandlas han till en kvinna under sejdens gång. Sejdaren faller i trans och kommer här i kontakt med gudar och andra väsen som berättar det man bett sejdaren att ta reda på. En kraftfull sejdare kan färdas till främmande världar för att inhämta kunskaper. Den allra starkaste sejden är seendets dans, att se in i framtiden.

De främsta sejdarna i hela Erborgien är översteprästens danserskor, Odins danserskor, vars uppgift inte bara är att utföra sejdedanser, utan även fungera som krigare och personliga livvakter åt översteprästen. Översteprästens rämsta danserska är den enda som till fullo behärskar seendets dans.

Danserskor finns också hos många blotare och andra präster och behöver inte nödvändigtvis vara knutna till Oden även om detta är vanligast. Dessa danserskor har dock inte lika kraftfull sejd som översteprästens danserskor och de fyller heller inte samma funktion som livvakter.

Kläder

Kyrkan har ingen enhetlig prästklädnad för samtliga präster, utan lokala variationer är åtskilliga. Det finns dock några vanligt återkommande drag, även för vardagskläderna. Adepter och läromän bär ofta långa fotsida dräkter i grått eller brunt, utan några broderier eller kantband. Till dräkten hör en hätta i samma färg och ett förkläde som hängs över kjorteln. Ett rep eller bälte hör till. Orsaken till enkelheten är att både adepter och läromän klär sig för att symbolisera sökande efter kunskap, där asketismen är ett medel för att nå kunskap och ytterst är inspirerat av att Oden hängde i ett träd för att vinna kunskapen om runorna. Klädedräkten varierar dock mycket mellan vilken gud prästerna har svurit sig till och olika trakter har olika traditioner.

I den randerska grenen av kyrkan är det vanligt med en mer kappliknande dräkt med sprund bak för att underlätta ridning. Den dräkten kan också återfinnas på andra håll.

Blotarskap

Kyrkan är uppdelad i blotarskap, som vardera leds av en blotare. Undantaget är Aahren, som leds av översteprästen sjlv. Varje aralanthiskt jarladöme motsvaras av ett blotarskap. I Wenheim finns blotare i Gargul, Ravindal, Arnak och Fakaz. I Naronien finns nu bara en blotare i Birest, men innan kyrkans uttåg fanns även blotare i Borgevid och Triti.

Kyrkans beskyddare

Chelmarorden

Stormidsommarsfirandet i Chelmar år 125 anfölls av plundrande ödesdyrkarhorder. En riddare samlade försvararna i sista stund och med Tors skyddande krafter ledde han de gudfruktiga till seger. Kyrkan insåg att den behövde en egen stridande gren som kunde skydda den. Därför instiftades Chelmarorden vid sidan av blotarnas tempelvakter.

Chelmarorden är av tradition en välorganiserad och stark kraft och räknar flera hundra riddare i sina led trots att den decimerats kraftigt efter de sista hårda striderna mot Njarka i kriget i Naronien.

Odens öga

För att skydda kyrkan mot Lokes intriger och infiltration finns präster som har ett särskilt väktaruppdrag. De är ordnade i en organisation som heter Odens öga. Vilka som ingår i organisationen är inte känt för utomstående.

Heimdalls flamma

När Nerod stupade efter att ha värjt Nars rike svor hans bror Nare att för evigt vaka över Nar och dennes tempel. Nare vare den första som kom att dyrka Heimdall som sin främsta gud. Nares anhängare kom att i generationer tjäna i Borgevid med att skydda och vakta templet. Vid utvandringen beslutade sig tempelvaktarna, Heimdalls flamma, för att stanna kvar och vaka över Nars grav, de heliga träden i trädgården och den eviga elden. Under hundratals år höll de sig dolda i Nemevids katakomber och lyckades med gudarnas hjälp hålla templet oskatt under furstarnas styre.

När överstepräst Derion Dahl förseglade templet på nytt återuppväcktes Heimdalls flamma som templets väktare.

Kyrkans inkomster

Den Höges kyrka får större delen av sina inkomster genom de landområden som kyrkan fått i Aralantha och Wenheim. Landområdena arrenderas antingen ut eller ligger under ett tempel som brukar dem med hjälp av tjänare. Kyrkan har särskilt stora landområden i trakterna av Chelmar och Erdamaar. En annan inkomst för kyrkan kommer genom människors blotoffer och tacksamhetsgåvor.

Många gånger skänker människor pengar eller djur vid bröllop, begravningar och andra tjänster. Ju rikare man är, desto mer skänks. Det är alltid frivilligt att skänka till kyrkan men det anses vara otursbringande, snålt och ogint att inte skänka något. Ett tredje inkomstsätt är de rena tjänsterna som kyrkan tillhandahåller, som till exempel kontraktsskrivande och kopierande av böcker.

Heraldik

Den Höges kyrka har genom historien haft två officiella vapensköldar som brukats vid olika tidpunkter. Den ursprungliga är en gyllene komposition av de fyra första sädesaxen som Nar blotade till Frej på en svart bakgrund. Enligt traditionen är det så sädesaxen läggs vid Frejsblot ända sedan den dagen. Sädesaxen symboliserar troheten till gudarna, livet och kraften och den svarta bakgrunden är ett tecken på att Nars tro ger trygghet dag såväl som natt.

Den ursprungliga vapenskölden användes fram till utvandringen och igen från 626 när Derion Dahl blev överstepräst, fram till dennes död 643 då stortemplet i Borgevid stängdes på nytt. När Arned utvandrade med sitt folk valde kyrkan att markera nystarten med att lägga ned den gamla färgen och istället ta upp kunglig purpur för att markera trohet mot Nars ätt tillsammans med hoppet om att få återvända Nars heliga lundar.

Den gamla vapenskölden levde vidare i minnet som ett löfte att användas igen när Stortemplet i Borgevid kunde öppnas. När templet stängdes för andra gången, på samma dag på året som den första gången, återtogs purpurskölden och används under årets alla dagar utom sorgens stora dag, årsdagen att de båda tempelförseglingarna. Då tas de gamla sköldarna fram vid stora minnesblot i Aahrens stortempel.

Det förekommer också att vissa blotare har egna färger som de lägger till kyrkans symbol. Till exempel använder blotaren av Lärke sädesaxen i silver på svart bakgrund, blotaren av Gargul har sädesaxen på en röd vapensköld för att knyta an till upprorets historia medan blotaren av Aralond för en blå sköld som symboliserar Njords väldiga hav.

Den randerska kyrkan

Randersmarks kyrka grundades av de präster som tjänade folket i Randers trakter. De kom att utveckla en egen organisation och när man till sist på andra hälften av 200-talet fick kontakt med den Höges kyrka hade en särpräglad organisation hunnit uppstå.

I den Höges kyrka kallas den randerske översteprästen för blotaren av Lärke. Den randerska kyrkan, å sin sida, erkänner förvisso översteprästen i den Höges kyrka som gudarnas främste ställföreträdare i denna värld men är i alla frågor utöver de rent teologiska en helt fristående organisation.

Andra trosuppfattningar

Några av Erborigiens folkgrupper har trosuppfattningar som liknar asatron men ändå är distinkt egna.

Dagafolkets tro, till exempel, påminner i stora delar om asatron fast de nämner gudarna med andra namn. Det gör att kyrkan vid ett kyrkomöte år 143 e.u. konstaterade att gudarna uppenbarat sig för folket som bor på Dagaberget, fast dagafolket inte lärt känna dem under deras riktiga namn. Det är Tuves blotarskap som har de religiösa kontakterna med dagafolket.

Zaardras tro är enligt kyrkan förmedlad till zaardras av Ull och Skade. Därför respekteras deras trosuppfattning.

Kalendarium

618 Överstepräst Ars främsta danserska, Rannvi, gifter sig med Gissur, upprorsledare i Östra Naronien. Efter hans död blir hon hövding av Wenheim.

622 Borgevid befrias. Det inre tempelområdet har bevarats oskadat under 600 år. Det första blotet i det gamla templet hålls. Templet börjar renoveras, biblioteket katalogiseras.

624 Ar ger sitt godkännande till inrättandet av en överstepräst i Gargul. Rannvi tillfrågar efter Ars inrådan Chelmars blotare Derion Dahl som tackar ja.

624-625 Kyrkomöte hålls i Åtuna. Stormiga diskussioner om den nya översteprästen i Gargul och om vättar kan vara med i den Höges kyrka.

625 Templet i Gargul börjar byggas med hjälp av dvärgar och tempelbyggare från bland annat Feodras. Översteprästen i Gargul ges även styrelse över Borgevid och Triti.

626 Mornams kupp sker i Aralantha. Överstepräst Ar mördas. De inom kyrkan som stödjer Mornam för fram Thorgunn av Aahren som ny överstepräst. Derion Dahl undkommer och förklaras av överlevande Narstrogna tempelmän som överstepräst. Borgevid blir Derions säte och där samlas de chelmarriddare och präster som flytt undan förföljelsen.

627 Översteprästerna i Aahren och Borgevid bannar varandra för evigt ur Valhall.

632 Blotarna av Odels och Noedren bryter med Thorgunn i Aahren och svär sig och sina blotarskap till Borgevid.

633 Mornam störtas och de ledande prästerna på hans sida i inbördeskriget ger slaget förlorat. De följer honom antingen i exilen eller möter döden för egen hand. Bland de sistnämnda finns Thorgunn av Aahren. Blotaren av Åtuna erkänner överstepräst Derion Dahls överhöghet. Blotaren av Chelmar, Asgerd, lämnar sitt ämbete efter att inte kunnat värja sig mot lokedyrkare.

634 Derion Dahl utser en blotare i Fakaz för att möta hotet från Njarka.

635 Derion Dahl håller ett mindre kyrkomöte i Triti med Argachtons råd och de blotare som har kunnat komma. Kampen mot Njarka är högsta prioritet. En storpräst styr i Aahren, de två andra bistår översteprästen som gör Borgevid till sitt säte.

637 Derion Dahl belönar det tappra Birest med en egen blotare.

642 I samband med Njarkas attack mot Borgevid såras överstepräst Derion Dahl svårt i försvaret av templet.

643 Översteprästen låter under våren utrymma templet i hemlighet. Artefakter och skrifter förs till Aahren och Gargul. Heimdalls flamma återetableras och med sina sista krafter förseglar översteprästen Derion Dahl templet. Furst Kei ger kvarvarande präster fri lejd ut ur landet när även templen i Triti och Ronäs stängs. Senare väljer Argachtons råd Estrid till ny överstepräst.

644 Överstepräst Estrid meddelar att stortemplet i Aahren tills vidare är Nars kyrkas främsta säte i väntan på att den tredje tiden i Borgevid ska komma.