Aralantha

Regent
Drottning Svava

Huvudstad
Aahren

Befolkning
15 miljoner

Religion
Asatro

Kultur

Aralantha är det största, rikaste och mäktigaste riket i Erborigien. I Aralantha frodas kulturen och kyrkan, här är köpmännen feta med tunga silverbörsar, här är städerna stora och fyllda av ståtliga stenhus, och här frodas riddarkulturen och de höviska idealen.

Just eftersom Aralantha är både rikare och mer utvecklat än sina grannländer ger det upphov till både avund och förakt hos många. Om aralanthiern själv skulle kalla sig för mer kultiverad skulle andra kanske snarare kalla honom för fjollig. Aralanthier anklagas också ofta, med viss rätt, för att inte bry sig vad som händer utanför det egna landets gränser och för att bete sig överlägset och nedlåtande. Samtidigt är det de aralanthiska hoven som även den simplaste naronska friherre försöker efterlikna, och det är alltid härifrån som det senaste modet kommer.

I kläder och teknologi är huvudstaden Aahren tidigt 1400-tal: snabelskor är högsta mode. Aralanthas kämpar kan klä sig både i ringbrynjor och plåtrustningar. På landsbygden är inspirationen mer åt 1300-talet, och ju längre ut i obygderna i Dahlen, Noldria, Feodras, Tuve och Erdamaar den resande kommer, desto fattigare och enklare lever människorna, men så illa som det kan vara i Naronien eller Wenheim blir det nog aldrig.

Historia

När Naronien föll samman utvandrade konung Arned och hans folk söderut. I utforskandet av det nya landet anfölls de upprepade gånger av ett krigiskt stamfolk kallat echarerna, och en fredlig lösning försvårades av att dessa visade sig vara uppdelade i en mängd olika stammar varav många även var i fejd med varandra.

Slutligen lyckades konungen sluta fred med den mäktigaste av stamhövdingarna, Grainer, och ingick fostbrödralag med denna så att freden säkert skulle hållas. Från söder återvände spejare med bud om en ö i mitten av en flod, denna ö kallades Aahren. Ön kunde endast nås från väster via ett vad och markerna runt omkring verkade bördiga och lättodlade. Det beslutades att man skulle uppsöka platsen och där bygga sin första stad. Så kom det sig att konung Arned tog ön Aahren i besittning och i dess södra ände uppförde Kungatornet som än idag är rikets symbol, där det ligger omflutet av vatten.

Under årens lopp växte ett nytt rike fram: Aahrens land, Aralantha. Ledstjärnan i skapandet av detta nya rike var Nars läror och hans goda rike. Konungen grundade De vises råd för att på så vis sluta kunniga kvinnor och män tätare kring sig. Riksbyggandet fortsatte under flera konungar och landet blev vidsträckt och rikt. Flera städer anlades och handelsleder öppnades. Till slut sträckte sig Aralantha från Väktarbergen till Storfall, från Lambesjön till Chelmiahavets kust.

Så kom år av missväxt och svält. Folket blev vilt och oregerligt, de vände sig mot den dåvarande konungen Edarin. Flera uppror slogs ned, men en man vid namn Bodvar lyckade samla folket kring sig och storma slottet. Konung Edarin mördades och Bodvar tog makten. Den sårade änkedrottningen Lohria lyckades undkomma och födde sex månader senare en son. Denne son, som tog sig namnet Stigfinn, enade under sitt liv stormännen, störtade Bodvar och återtog sin rättmätiga plats som konung över Aralantha. För att stärka konungens makt ute i landet valde Stigfinn att instifta jarlaämbetet. Varje jarl skulle själv styra sitt jarladöme och därvid ha en stor frihet så länge han följde konungens påbud.

Under Stigfinn och hans efterkommande blomstrade riket. Det enda stormmolnet på himlen var Naronien: I det gamla hemlandet härskade nu onda furstar. År 374 e.u. anföll Naronien Noldria och fortsatte ned efter Ödevägen. Först år 378 e.u besegrades angriparen, men fler krig skulle komma och stridigheterna med Naroniens onda furstar blev en arvsfejd som pågått in i våra dagar.

Den femte dagen i starrfrost år 626 förändrades Aralanthas historia för all framtid: strax före klockan två på morgonen slog kuppmakare till mot slottet och templet i Aahren. Överstepräst Ar mördades och kyrkans främsta, Chelmarriddarna, stacks ned i sina sängar. Rikets konung föll i gryningen och då dagen grydde hade Aralantha en ny härskare: Mornam.

Inbördeskrigets början var snabb och blodig: kuppmakare slog till mot det kungliga slottet i Aahren och både översteprästen och konung Gladoron mördades, och en man vid namn Mornam utropade sig själv till ny kung över Aralantha. Den välplanerade kuppen hade sin bakgrund i att många maktlystna ädlingar, jarlar såväl som friherrar, kände sig förfördelade och hos den skicklige och inställsamme Mornam såg en chans att stärka sin egen position.

Det fanns dock de som fortfarande stödde Nars ätt och med kungen död och kronprinsen Eduron försvunnen leddes dessa av prins Edarin. Ett sju år långt inbördeskrig följde, där de som tidigare varit grannar eller vänner ofta fann sig stå på varsin sida på slagfältet. Efter att Mornams närmsta allierade, jarlarna av Odels och Åtuna, vänt honom ryggen och kronprins Eduron återvänt var dock Mornams fall oundvikligt, och Nars ätt kunde åter bestiga Aralanthas tron.

Kronprins Eduron själv fick aldrig uppleva freden, då han dog av skador han fått under kriget, och prins Edarin valde att inte stanna i Aralantha utan bege sig av med alverna. Kvar av Nars ätt fanns enbart den ännu omyndiga prinsessan Svava. Ett förmyndarråd tillsattes att styra i väntan på att hon skulle kunna krönas till drottning, vilken ägde rum 643.

Inbördeskriget satte djupa spår i Aralantha och återuppbyggnaden har tagit tid. Förmyndarrådet har visat sig vara handlingsförlamat och det politiska läget har ofta varit ansträngt. Trots att snart ett decennium förflutit sedan kriget slutade kommer det dröja länge än innan Aralantha återfår all sin styrka och prakt.

Styre

Aralantha har ända sedan utvandringen styrts av Nars ättlingar, med bara två kort avbrott. Det stora välmående landet har haft god tid på sig att bygga upp ett starkt hierarkiskt, feodalt styre med en effektiv administration. I toppen finns regenten, och under denne är landet indelat i nio jarladömen, som alla förutom huvudstaden Aahren styrs av en jarl. Jarlarna väljs formellt av regenten och ska lyda denne, men i praktiken är ämbetena ärftliga och inbördeskriget har visat att det är farligt för regenten att trampa på en mäktig jarls tår. Jarladömena är i sin tur indelade i friherradömen, som ytterligare är indelade i landriddardömen.

Idag styrs Aralantha av drottning Svava, som i och med sin kröning år 643 tog över från det förmyndarråd som styrt i hennes ställe sedan krigsslutet.

Jarladömen

Kyrka och tro

I Aralantha blotar man till de tolv asagudarna och ser inte med blida ögon på den som väljer andra religioner. Kyrkans ställning i samhälle och politik är stark, och stortemplet i Aahren är centrum för hela Den höges kyrka.

Geografi

Tänker man medelhavskust, Alper, Norge, Danmark och Tyskland så får man en idé om hur varierande Aralanthas geografi och klimat är. Här samsas slätter, stora skogar, väldiga berg och ogenomträngliga träskmarker. Tillsammans utgör det ett storslaget rike som är ungefär lika stort som Karl den Stores i Europa på 700-talet.